Svenskt sjöfolk offras

Haninge 2011-03-30

Under tjugo- och trettiotalen pressade godsägaren statarna: passar inte våra bostäder, löner och andra villkor får ni flytta — ge er av! Sedan sextiotalet har svenska redare sagt: passar inte våra löner och villkor flyttar vi ”godsen”, alltså fartygen, till andra länder, sätter dem under billigare flaggor.

Nu vill redarna ha kvar den svenska flaggan på sina fartyg. Den blågula duken är nämligen ett kvalitetsbevis utomlands, även utan svenskt sjöfolk anser redarna. De fackliga rättigheterna skall bort, svenskt sjöfolk är för dyra. Redarna vill att de ska ersättas med godtycke, längre tjänstgöringstider och billig arbetskraft från låglöneländer.

Något SIS – Svenskt Internationellt Register — föreslås inte i senaste sjöfartsutredningen. Men SIS är vad redarna påstår vara enda räddningen för handelsflottan. Den tonnageskatt som riksdagen antagit vill den moderatstyrda alliansregeringen med finansministern Borg i spetsen inte genomföra. Nej, bort med svensk sjöfolk, främst då manskap och Seko Sjöfolks niotusen medlemmar.

I allt snabbare takt flaggar nu svenska redare ut sina fartyg till internationella register, en form av bekvämlighetsflagg. Svenska sjömän av alla kategorier riskerar inom en snar framtid förlorar sina jobb.

Den svenskbemannade och svenskkontrollerade handelsflottan blir allt mindre. Under augusti 2010 hade svenska rederier och myndigheter 46 fartyg i beställning. Få, om ens något, ser ut att få svensk flagg vid leverans.

Bortsett från västkusten tycks massmedia inte intressera sig för svenskt sjöfolk och svenska handelsflottan. Det är skillnad på företagande och företagande. Vem minns inte de stora rubrikerna när SAAB höll på att läggas ner och när Volvo personvagnar såldes till Kina.

Det är inte nog med att svenska sjömän hotas av stor arbetslöshet. Det gör också den omfattande verksamhet i land som är baserad på en handelsflotta under svensk flagg. Ytterligare en aspekt är att Sverige i orostider och i värsta fall krig behöver transporter och en tillgänglig handelsflotta.

Vi vill exemplifiera det negativa med vad som händer med svensk sjöfolks- och sjöfartskultur. Staten och näringsdepartementet har sänkt ett flaggskepp: tidskriften Utkik. Denna har uppgått i Sjöfartsverkets ”Sjörapport”. Det sjökulturella omfattar där endast tio sidor och då är benämningen kultur brett tolkad. Utmärkta tidningen ”Med sjömän i hamn” har detta år fått sin utgivning minskad till hälften, endast två nummer utkommer — risk finns för nedläggning.

Före detta Sjöfolksförbundets, numer SEKO Sjöfolks tidning ”Sjömannen”, har länge av tradition haft betydande kulturinslag men har nu skurit ned på sjökulturen. Fortsätter utflaggningen är risken stor att ”Sjömannen” ytterligare bantas eller läggs ned. Sveriges Fartygsbefälsförening och Sjöbefälet slår förmodligen ihop sin verksamhet. Med största sannolikhet kommer deras tidningar ”Nautisk tidskrift” och ”Sjöbefälet” att bli en tidning.

Undertecknade, som på olika sätt verkar inom svensk sjölivskultur, anser att en bred opinion och kraftfulla aktioner från facken kan och måste skapa stöd för att en svenskbemannad och svenskflaggad handelsflotta kan räddas. De politiker som vid högtidligheter talar varmt om välfärd och den svenska flaggan måste tänka om vad gäller sjöfolk och handelsflotta.

Jörn Hammarstrand, sjökapten, författare, ordförande i Bokanjärerna, Ove Allansson, för-fattare, före detta sjöman, Reidar Jönsson, författare,Lars Svensson, sjöingenjör, vice ordf-örande i Bokanjärerna, Krister Lumme, författare, Stig Elenius, ekonomiförståndare, författare, Rolf Öström,sjökapten, konstnär, Sten Widén. m.fl.

Det här inlägget postades i Aktuellt. Bokmärk permalänken.