Stig Elenius om SJÖMANSIDROTTENS BESKYDDARE

  I januari 1997 avled prins Bertil. Som nära granne till sjöfartsklubben Kaknäs, i Villa Solbacken invid Djurgårdsbrunns kanalen levde han tillsammans med sin prinsessa, Lilian, som efter prinsens död levde ensam där tillsammans med labradoren Bingo. Den 10 mars 2013 somnade Lilian in 97 år gammal. De hade varit lyckliga i många år och närheten till city och Östermalmshallen var populära utflykter för paret.  Men vad få känner till är att prins Bertil även var sjöfolksidrottens beskyddare. Han följde noga med vad som hände på  den fronten och deltog även i en invigning av sjöfartsklubben på 1970 – talet. Han var en folkets prins och i synnerhet sjöfolkets. Dessutom var han god vän med dåvarande chefen för Kaknäs, Göte Ellemar som kanske flera i Bokanjärerna känner till. En annan god vän till prinsen och Göte var kändiskocken Nils Emil. Det finns en intressant historia om dessa herrar.

  Ett par gånger i månaden träffades man på Kaknäs för att äta Biff ala Lindström. Göte stod för matlagningen och ingen fick vistas i köket när han tillagade middagen. Under en av sittningarna beklagade sig Göte över klubbens dåliga ekonomi. Till sist tröttnade tydligen prinsen på klagandet och tog fram sin välfyllda bruna plånbok ur kavajfickan och räckte över några sedlar till Göte med orden, blanda för böveln inte in mig.

   Nils Emil erbjöd sig en gång att tillaga Biff ala Lindström. Då härsknade Göte till och bad honom avlägsna sig ur köket. Min personliga uppfattning är att sannolikt var Nils Emil en bättre kock än Göte, salig i åminnelse. Men det var Greven av Kaknäs som bestämde ordningen både inomhus och utomhus. Kaknäs var hans domäner.

  Det finns många historier från Götes tid som föreståndare för Kaknäsanläggningen. När jag jobbade där och inledde ett samarbete med Djurgården fotboll för att bygga upp den nedgångna anläggningen var Göte emot detta så till den grad att han meddelade mig att han kontaktat dåvarande landshövdingen Ulf Adelsohn. Inte nog med detta, även prins Bertil kallades till möte med arkitekt Lettström och mig. En solig eftermiddag i slutet av 1980 – talet strålade vi samman med kaffe och dopp. Två personer kom inte, det var prinsen och landshövdingen som bägge meddelat förhinder. Sannolikt ville dom inte skylta med att dom var emot samarbetet med Djurgården. Det var dom nog inte heller. Under mötet beslutades att jag och Lettström skulle uppvakta landshövdingen några dagar senare. När Lettström ringde och sade att på tisdag klockan 1400 skall vi träffas. Synd svarade jag, är inte i stan då. Jag hade ingen tanke på att vara med på något möte. Vi hade redan inlett samarbetet med Djurgården och under hösten samma år skulle ombyggnaden av anläggningen ske där Djurgården stod för det mesta av kostnaderna. Och vi vet resultatet idag. Anläggningen tillhör de bästa i Stockholm. Göte själv hade slutat som föreståndare många år tidigare. Vad han hyste för agg till Djurgården fotboll känner jag inte till.

  Historien om kvällssittningarna med Biff ala Lindström har berättats av en som jobbade som assistent till Göte. Kommer inte ihåg hans namn. Mötet som skulle bli att avståndstagande mot att Djurgården skulle bli granne på Kaknäs var jag själv med om. Jag hade mest sett fram emot att träffa prinsen. Adelsohn själv kom cyklande förbi några gånger och tog en kopp fika som jag bjöd på. Han var ju en äkta Djurgårdare.

  En annan gång jag missade jag prins Bertil var då femfaldiga Prinspokal vinnarna ms Nordking kom till Stockholm. Efter att dom idrottat så sa jag att sätt er i bussen så åker vi med pokalen till Villa Solbacken och så får ni möta prinsen och ta ett foto tillsamman med er beskyddare. Vi gjorde så och åkte genom porten till Villa Solbacken. Jag ringde på och när dörren efter en stund öppnades så meddelade en kvinna som troligtvis tjänstgjorde som hushållerska att prinsen inte var hemma. Men vi kunde få ta en bild utanför vilket vi gjorde. Den bilden är om jag minns rätt publicerad i HKF:s tidskrift UTKIK. Idag går det inte att åka genom porten till Villa Solbacken, den är larmad. Och idag bor ett annat prinspar där. Tiderna förändras och många år har gått sedan jag såg prinsen stå vid Djurgårdsbrunnskanalen och mata änder iförd sin svarta basker. Då ville jag ej störa honom, min försynthet ligger mig till last. Jag joggade vidare. Jag ångrar idag att jag inte stannade och berättade vem jag var och kunnat bjuda honom på en god Biff ala Lindström på mitt vis. Han hade mer än gärna kunnat tagit sin prinsessa med sig. Och han hade inte behövt öppna plånboken.

Stig Elenius

Om Webbmaster

Skutseglare, ångentusiast, författare och professionell lektör.
Det här inlägget postades i Aktuellt, Redaktören har ordet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Stig Elenius om SJÖMANSIDROTTENS BESKYDDARE

  1. Stig Elenius skriver:

    Hej på er kamrater!
    Med ovanstående krönika avslutar jag min uppgift som krönikör. Krönikorna har publicerats med syftet att väcka mer intresse för vår förening. Om jag lyckats är tveksamt. Ha nu en sköön midsommar och tänk på vänner som inte får uppleva den i år.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *