Stig Elenius om oroande utveckling !

  Vi lever i orostider i världen idag. Det är krig, folk lever i landsflykt, barn svälter till döds, fattigpensionärerna blir allt fler i vårt land, dödsskjutningar på öppen gata, på nätet luras äldre på sin besparingar, bitcoin bedrägerierna försätter lättlurade människor på bar backe och nu drabbar Corona viruset oss och då menar jag inte ölen med samma namn. Tycker att detta borde räcka med elände. Men det finns mer. Sjömanskulturen finns snart inte mer, om vår förening upphör är det inte mycket kvar av den varan. Vårt varumärke är svagt.

  Jag oroas över föreningen att Bokanjärernas drygt tioåriga existens är hotad. Från början var medlemsantalet drygt etthundra som idag har sjunkit till rekordlåga cirka fyrtio. Ett fåtal medlemmar försöker driva föreningen i dagsläget, det är styrelsen som bland annat arrangerar skrivarkurser, ger ut antologier och  deltar på bokmässor. Men inget tycks hjälpa. Vi i föreningen är en av de fåtal kulturella föreningar som ägnar sig åt sjömanskultur, både forntid och nutid. Även fritidsseglare är välkomna att ingå i vårt förbund. Men ändå läcker skutan och risken för att den skall sjunka är överhängande då besättningen börjar överge den.  Rubriken oroande utveckling borde istället varit oroande avveckling. Vi har årsmöte i april och då kommer med stor sannolikhet frågan om vår framtid upp. Om det finns någon.

   Ni som läser denna krönika, engagera er i vårt förbund. Vår ekonomi är skral och vi kan inte överleva enbart på nuvarande medlemsavgifter. Men blir vi fler medlemmar kanske vi kan göra det. Kan vi också ge ut ännu en antologi vore det positivt.  Försöken att söka externa medel har allt som oftast strandat på noll intresse. Kultur i Sverige står kanske inte så högt i kurs och när det gäller sjömanskultur är intresset i princip noll. En gång i tiden stod den relativt högt i kurs med facktidningar, sjöfacklig litteratur och författare som Harry Martinsson, Joseph Kjellgren , Georg Uhlin och Ove Allansson. Det är det arvet vi försöker förvalta. Finns den nye Ove Allansson eller Harry Martinsson i sjömanskåren? Tidskrifter som Med sjömän i Hamn och Utkik har lagts ned och vad återstår? Visserligen den utmärkta Båtologen som ännu håller ställningarna med den äran. Tidningen Sjörapport och Sjömannen samt Svensk Sjöfartstidning har tappat sjömanskulturen och jag menar att det var bättre förr. Visst, om man letar med ljus och lykta kanske man kan hitta en snutt sjömanskultur men det är som att leta kantareller på Drottninggatan.

   Det är endast genom ett större engagemang och ökat medlemsintresse vi kan överleva. Sjömanskulturen är värd att utveckla inte avveckla. Vi behöver fler yngre engagerade medlemmar, fler kvinnor och lite ”jävlar anamma”. Från däck och durk via kabyssen ut på världshaven och innanhaven kan vi göra skillnad. Sänd in storys från era upplevelser, det må vara tropiska orkaner i Karibien eller åskoväder i skärgården,. Hur är det att vara sjöman i dagens cyber space? Vi som seglade på stenåldern minns den sociala tillvaron ombord med blandat intresse. Långa ombordperioder och långa hamntider. En ständig längtan efter familjen. Det var en annan tillvaro som sjöman på den tiden. Men hur är ombordtiden nu? Isolation med korta liggetider i hamn, minimibesättningar och TAP avtal. Skriv och berätta om dagens förhållanden. Så länge det rör sig om upplevelser på sjön är dom alltid lika intressanta att ta del av. Det kan vara i konstnärlig utformning liknande den vår tecknande medlem Rolf Öström gör, eller  i fotografisk form,  det kan vara berättelser på vår hemsida, behöver man hjälp med att skriva den egna boken så finns vi som hjälp med råd.  I våra alltmer glesnande medlemsled har vi  fortfarande kända namn som Reidar Jönsson (Mitt liv som hund), Jörn Hammarstrand (Skrönekungen) Torbjörn Dalnäs (Sjöspråkets Broder) Krister Lumme ( barnhemsungen) och Thore Hanson (Sorken som blev sjökapten) bland många fler. Övervinn blygheten och börja teckna ned minnen , det kan vara i krönikor, antologier,  poesi form, visor och ballader, helt enkelt engagemang.

   Jag säger som Joe Hill på sin tid sade. Organisera er. Då menar jag, teckna medlemskap i Bokanjärerna och låta ordet spridas. Jag noterar på Facebook att det finns så många bra historier där medlemmar i olika sjömansgrupper skriver. Massor av historier som dessutom är bra skrivna och självklart borde ingå i vår förenings historia. Tillsammans är vi starka.  Det skrivna ordet är det starkaste vi har som mänsklig tillgång., det man skrivit existerar för alltid. Sprid ordet om vår förening till alla ni möter i olika sammanhang, det kan vara i i er egen familj, i kamratkretsen eller i olika mötessammanhang. Nu lämnar vi den mörka tiden och går mot ljusare tider, låt oss hoppas det gäller även för vår förening. Gå in på vår hemsida, vi finns här för dig : www.bokanjarerna.se och läs mer om oss.

   Stig Elenius krönikör : Backstugusittare ungen som gick till sjöss, blev författare, skribent, poet, kulturarbetare och fotbollsdomare.

Om Webbmaster

Skutseglare, ångentusiast, författare och professionell lektör.
Det här inlägget postades i Aktuellt, Gästkrönikor, Redaktören har ordet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Stig Elenius om oroande utveckling !

  1. Stig Elenius skriver:

    Som vanligt är det tystnadskulturens förening. Ingen reaktion, varken ris eller ros.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *