UPP TILL KAMP SJÖLIVETS KULTURARBETARE!!!

Visst ökar antalet medlemmar stadigt i föreningen Bokanjärerna. Vid vårt årsmöte den 9 april konstaterade vi en tio procents ökning. Det är glädjande, men tittar vi på åldern av samtliga våra medlemmar finns det anledning att vara bekymrad. Om tio år torde hälften av oss rent statistiskt sett ha kommit till den sista ankarplatsen.

Var finns det kommande förnyarna? De som även Ove Allansson efterlyser i ”Sjölivets berättare” som kom ut i höstas.

Min hypotes är att det är svårt att hitta dem i den nya generationens sjöfolk. De kommer ombord med sin laptopp, lite datorspel och några pocketböcker. Det räcker, har man sagt till mig, för den lilla fritiden man har.

För att få ett svar på mina farhågor ringer jag till Anna Selme, chefen för sjömansbiblioteket i Göteborg.

– Hur ser det ut med lånefrekvensen? undrar jag.

– En otäck utveckling, svarar Anna.

År 2005 lånade vi ut 50.300 böcker, år 2009 endast 28.500. Som förklaring anger Anna utflaggningen, lågkonjunkturen och ändrade läsvanor. Försöksprojektet med läsplattor är väl det enda ljuset i mörkret.

Jag berättar att Bokanjärerna i samarbete med Katarina Sjöfartsklubb planerar en ny skrivarkurs på distans med start i september. Den är kopplad till ”Springa läck” den nya antologi, som vi kommer att inbjuda till under sommaren. Reidar Jönsson, kommer också att hålla en workshop om hur man skriver filmmanus. Och vi kommer att fortsätta med inbjudan till möten med sjömansförfattare varje fredag i slutet av varje månad. Det är mycket på gång hos Bokanjärerna, men det förändrar inte min dystra syn på utvecklingen i stort.

Utkik förminskas till en bilaga i Sjöfartsverkets personaltidning Sjörapport. Bokanjären och tecknaren Rolf Öström lägger på brasan. Några nya maritima tecknare finns inte med på hans sjöhorisont. Inga målare heller. Möjligtvis är intresset större när det gäller fotograferings-konsten.

– Jag är orolig för framtiden, säger jag. Färre och färre läser våra böcker. Nu ska vi göra ett försök med en bokcirkel: Träffa sjömansförfattare och prata böcker! En gång var fjortonde dag på Katarina sjöfartsklubb.

– Det har vi på sjömansbiblioteket gjort en längre tid med Ove Allansson, säger Anna. Det kommer nästan bara 80-åringar.

-Vad ska vi göra då?

-Jag vet inte.

– Kan vi förena oss? Alla vi som jobbar med sjöfartskultur? Och försöka hitta nya lösningar?

-Det kan väl vara en bra början.

– Jag skiver om det på vår hemsida. Som ett första steg.

-Ja, det påstås ju att en sjöman inte ber om medvind, han lär sig segla.