Stig Elenius om, ”DET GLÖMDA SKEPPET”

   Marinkännare menar att inget svenskt fartyg någonsin blivit så omskrivet som ” Freja”, med undantag för ”Wasa”. Men bevarad för eftervärlden är hon knappast annat än i tidskrifter och som souvenirer. På denna flottans skönhet seglade bland andra prinsarna Oscar och Wilhelm.

  ”Freja” var Sveriges sista stora seglande fullriggare i örlogsflottan. Hon byggdes på Kockums mekaniska Verkstad i Malmö och sjösattes den 25 juli 1885.  ”Freja” mätte 65,8 meter från för till akter, var 12,2 meter bred och stack sex meter djupt. Deplacementet var på 1,998 ton och hon hade en maskinstyrka på 1.750 hästkrafter, gjorde en fart av 14,1 knop samt förde en segelyta på hela 1.500 kvadratmeter. Hon var byggd av så kallat bessermermaterial , det vill säga järn som utanpå plåten var belagd med dubbelt teakbord med kopparförhydning. Svartek ingick också i byggmaterialet.

  ” Freja ” kom till under den tid då segelfartygsutbildning ännu ansågs vara något naturligt och nödvändigt för varje blivande sjöman. Hon var en fullriggad tremastad råseglare och gjorde tjänst som kadettfartyg åren 1900 – 1905. Åren 1923 till 1939 var hon logementsfartyg i Stockholm och utrangerades 1943 samt såldes till örlogsvarven i samma stad. År 1946 sjönk ” Freja ” och köptes samma år av leksaksfabrikanten Paul Wengse för 6,500 kronor. I hela 32 år låg hon på sjöbotten utanför Beckholmen innan hon bärgades. I bärgningen var ” Wasas” berömda dykarbas Edvin Fälting involverad.

  Bärgningsarbetet  utfördes av tekniska avdelningen i Stockholms Hamn. Lyft- och bärgningsledare var kapten Åke Bolin som för ändamålet använde sig av jättepontonkranen ” Lodbrok ” som har kapacitet att lyfta ända upp till tvåhundra ton. Bärgningen misslyckades på grund av att skrovets hållbarhet hade underminerats efter alla år på sjöbotten. Lyftvajrarna från jätte kranen Lodbrok skar in i ” Frejas ” förskepp som vek sig. Fartyget bröts sönder och skeppet sjönk omedelbart. Sedermera lyftes spillrorna upp på kajen i Frihamnen, cirka trettio ton av sjödränkt svartek och burmateak. Några promille av virket återfinns idag i de så kallade Frejalamporna, till antalet fem i hela Sverige. En del maritima souvenirer tillverkades av svartek och burmateak som skeppet var byggt av och användes till försäljning. Även mässingsbultar togs tillvara och återfinns som souvenirer. Men bärgningen blev en ekonomisk förlust för familjen Paul Wengse. Det så tog oerhört på dem att ekonomin medförde personlig konkurs.

 Man frågar sig hur Sverige hade råd med att låta detta  på traditioner minnesrika skepp sluta sina dagar som en hög sjödränkt virke på en stenig kaj 1978.Vad skulle prinsarna Oscar och Wilhelm sagt om dom vetat om vilket öde som drabbat detta fina skepp.” Frejas” bestyckning bestod av fyra 15 cm kanoner, åtta 12 cm kanoner, två 7 cm kanoner och två stycken 12 cm kanoner. Den största kanonen var av märket Armstrong ME / 83 och vägde hela 4,4 ton. Det minsta vapnet ombord var en pistol och dessutom fanns det 120 gevär, 150 revolvrar och 140 huggare. Arsenalen ombord var med andra ord ganska omfattande.

  ” Freja ” var en ångkorvett och som sådan utrustad med ångmaskin som eldades med stenkol. Hon kunde förvara 10,760 kubikmeter stenkol under däck.

 Men det var ändå som fullriggad råseglare som hon gjorde sina långresor vilka sträckte sig ända bort till Sydamerika. Om hennes seglingsförmåga finns det delade meningar om. Prins Wilhelm uttalade sig i lyriska ordalag om hennes eminenta förmåga att för segel dansa fram över havsvidderna. En som var krass i sitt omdöme var L. Von Horn som under expeditions- åren 1889 – 1890 i observationsjournalerna därifrån gett ” Freja ” betyget god. År 1886 var kapten Lundgren befälhavare och i ett brev daterat den 30 november 1886 uppger han att ” Freja ” fordrar hård bris för att kunna segla och att hon inte är någon god bidevindseglare  därtill ligger hon för högt på vattnet och har för liten segelyta.

 Besättningen ombord indelades i 11 underofficerare, 10 underofficerskorpraler, 21 ekonomister, 20 eldare ,210 matroser, 5 hantverkare, och resten av den totalt 284 man starka besättningen av läkare, förvaltare samt fartygschefen.

  Mathållningen ombord var nog bättre än den i andra fartyg av denna klass. Jämför man med den seglande handelsflottan bör kosten i ” Freja ” varit av hög standard. Den bestod av salt- fläsk saltkött saltsill  diverse konserver bruna bönor, gröna ärtor, öl, kaffe och tè. I hamn bestods besättningen med riklig tilltagen färskproviant.

  Rutinerna var olika i hamn och till sjöss. Men dom kunde också skilja sig mellan mörka och ljusa årstider. I hamn under den ljusa årstiden kunde en dag se ut som denna. Klockan 5.00 blåstes revelj, det vill säga allmän ut purrning av manskapet och därefter var det kojstuvning. Klockan 5.20 vidtog rengöring och tvätt, därefter firades livbåtarna i sjön och klockan 6.30 beslogs kadetternas och underbefälets kojer, sedan var det dags att backa upp frukost. Klockan 7.00 purrades befälet och en halvtimme senare så företogs sjukmönstring och avrapportering. Prick 7.45 skulle alla vara klädda och 7.50 skedde vaktombyte. Sedan vidtog flagghissning uppsättning av soltält (i tropikerna) snygghetsmönstring vilket var kontroll av handvapnen. Exercisen slutade 11.30 och däcken sopades. Därefter skedde allemans skaffning och 13.00 företogs vaktombyte igen. Samtidigt påbörjades proviantuppvägning för nästa dag och mellan 14.30 och 16.00 var det eftermiddagsexercis. Vid 18.00 intogs aftonskaffningen och vid 19.00 klädde man om för natten. 20.00 stuvades säckarna med dag kläder bort 20.15 togs rengöringsmedel för nästa dag fram. Klockan 20.30 bäddades kadetternas och underbefälens kojer samt stängdes batteriportarna och 20.40 hissades livbåtarna upp  nattvakterna fördubblades och 21.00 blåstes tapto samt företogs eld rond då man inspekterade att antal tillåtna lanternor brann samt att elden i kabyssen var släckt. Vid solens nedgång eller senast 21.00 halades flaggan varvid blåstes paradmarsch och vaktposterna på däck avlossade ett löst gevärsskott. Klockan 22.00 släcktes ljuset i gunrum och hytter.

 Så kunde en dag te sig år 1886 ombord i ångkorvetten ” Freja ”. Till sjöss skiljde sig rutinerna genom att dagen började redan klockan 3.55 då det var utpurrning. ” Freja ” gjorde större delen av sin aktiva tidtjänst som utbildningsfartyg i den svenska flottan och gjorde ett flertal resor till fjärran länder.

  En av resorna till varmare latituder påbörjades den 23 september 1895 och avslutades den 29 april 1896. Fartygschef på resan var kommendör Lindbom som hissat sitt befälstecken ombord. Som första hamn angjordes Le Havre dit man ankom onsdagen den 9 oktober för att redan dagen efter att fortsätta resan till Plymouth i England varifrån man avgick den 16 oktober mot Lissabon dit man ankom den 29 oktober. Via Teneriffa gick ” Freja ” med kurs mot Karibien och anlände Barbados den 28 november. Överseglingen som mätte hela 2700 distansminuter tog endast 16 dygn och medelfarten uppgick till dryga 7 knop. På ön tillbringade besättningen en och en halv månad innan man anträdde resan till Trinidad. Den 12 december ångade ” Freja ” in i ett av Boccas del Dragons inlopp som skulle visa sig vara Bocca Grande. I Port of Spain deltog besättningen, i synnerhet befälen flitigt i sällskapslivet och det ordnades med allsköns förströelse för dem. Julen 1895 skulle fartyget komma att tillbringa i staden Rosseau på ön Dominica belägen mellan Martinique i söder och Guadoloupe i norr.

  Ombord i fartygets kampanjsal dukades upp till julstämning och festbord. Både gunrummet och manskapets många backlagsbord var alla försedda med miniatyrgran och traditionsenligt avåts på julaftonen både julskinka och lutfisk samt julgröt. Man skålade för Sverige och familjen hemma och långdansen tråddes på däck i den varma karibiska kvällsskymningen. Sedan företogs utlottning av julklappar en tradition som än idag praktiseras i moderna handelsfartyg. Är lite osäker om så sker! Så firade man jul ombord i ” Freja ” för över etthundra år sedan.

Fredagen den 27 december lättade korvetten ankar och ställde kursen mot svensk kolonin Saint Barthélemy där det nya året firades. Efter att ha anlöpt många hamnar i den karibiska övärlden var det nu dags att sätta kurs mot nordligare breddgrader. Vid den generalmönstring som företogs vid avgången tisdagen den 4 februari 1896 visade det sig att det ombord förutom besättningen fanns en apa två grisar en hund sexton sköldpaddor trettiofem papegojor sex kalkoner och flera dussin höns och kycklingar. Via Cuba, Bermuda och Azorerna rundade  ”Freja ” Kullen den 23 april och dagen efter klockan 9.30 ankrade korvetten utanför Karlshamn för tullinspektion. Sedan fortsatte man mot hemmahamnen Karlskrona dit man ankom den 29 april. Fredagen den 1 maj dockade man in på Nya Varvet i dock nummer två och påföljande dag halade fartygschefen kommendörkapten Lindbom sitt befälstecken och förrättade avmönstring av besättningen som sedan skingrades för alltid. En lyckligt genomförd och minnesrik långresa hade avslutats.

 Oscar Bernadotte lär ha sagt om ” Freja ” följande; Vintern 1890 – 1891 hade jag äran att vara chef i korvetten Freja under en sju månaders långresa i Medelhavet för att visa vår blågula tretungade flagga på detta präktiga fartyg med en ungdomlig besättning vilkas uppträdande var en heder för vårt land och vår flotta.

 Prins Wilhelm har uttryckt sig på följande sätt. Vad en sådan fullriggare som Freja var för en kostlig syn. En vildfågel med vita vingar som gjorde intryck av att tyngdlöst dansa fram över vattenytan.

 Kulturminnesvård har enligt gammal tradition varit beroende av ideellt arbete på en eller flera människors självuppoffring  på donationer eller testamente. Impulser och politiska värdenormer är inte samma sak. Paul Wengse försökte att rädda ” Freja ” till eftervärlden men misslyckades. Ekonomi och hälsa knäckte honom på vägen. ” Freja” var i motsats till ” Wasa ” ett seglande skepp”, hon var vacker och effektiv för sitt ändamål som seglande ambassadör för Sverige. Hon hade varit värd ett bättre slut än som bordslampor. ” Freja” finns bara i några få människors tankar idag och vi kan bara skänka en tanke till en man som försökte rädda henne till eftervärlden men misslyckades. 

Stig Elenius

 

                                                        

 

   

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *