Månadskrönika juli 2015


indexJag skriver insändare i tidningar. Alltid under eget namn. Detta har medfört att jag blir uppringd av folk som har synpunkter på det jag skrivit. Det handlar det om lokaltrafik, städning och snöröjning av gator, parkeringsproblem, parkskötsel med förstörda ängar och överfyllda papperskorgar samt nedklottrade parkbänkar som jag anser att stadsdelsförvaltningen inte tar ansvar för. Men det jag också ogillar är att bli uppringd av folk som inte själva står för sina åsikter utan vill att jag skall göra det i deras ställe. Men ingen politiker har ringt trots jag uppmanat dem.

Dagens språkbruk är under alla kritik. Att kalla melodifestivalen för ”Mello” är att missbruka språket. Att kalla patienter som ligger på långvården eller vistas på äldrevårdinrättningar för ”brukare” istället för deras rätta namn är ett hån. Att som undersköterska inte kunna stava är ett svaghetstecken hos det uppväxande släktet. Jag besökte för någon vecka sedan ett äldreboende och råkade se listan på vad ”brukaren” hade ätit och druckit. Ansvarig sköterska hade skrivit jos. Jag frågade vad det var för dryck och av svaret jag fick förstod jag att det var juice som menades. Rättstavning var inte hennes starka sida.

För en tid sedan skrev tidningarna att det var stökigt på biblioteket där jag bor. Ungdomar hade börjat använda biblioteket som ungdomsgård, besökarna stördes å det grövsta. För att undersöka hur det var så besökte jag biblioteket. Vi var två besökare där, jag och en äldre man som läste dagstidningen. Tre bibliotekarier fanns där också som gick omkring och plockade i bokhyllorna. Det var så tyst och lugnt så det var en fröjd. Kanske var jag på fel tid där! Ungdomarna kanske inte hade vaknat än, klockan var ”bara” ett på dagen.

Den ansvariga ”sjöfartsministern” Anna Johansson (S) (dotter till Göteborgsprofilen Göran Johansson) säger nu att det är viktigt med svenskt sjöfolk och svensk flagg. Men hon är lika svävande om hur hon tänkt lösa frågan som sina företrädare. Vi får hoppas hon visar de politiska musklerna och räddar resterna av den svenska handelsflottan. Det är inte mycket kvar av den nu. Snackat om svensk flagg har politikerna gjort sedan mitten av 1970 talet, i fyrtio år. Det som hänt är att tillfälligt anställd personal (TAP) blivit fast anställd personal (FAP) – utländska sjömän har övertagit svenska sjömäns arbetsplatser. Så Anna Johansson, hur har du tänkt dig att lösa den frågan?

Vi som ägnar oss åt det skrivna ordet vet att ord, de betyder makt. Man brukar prata om maktspråk. Ordet är det mest effektiva redskap vi människor har. Ord är så mäktiga att ett enda kan förändra eller förstöra livet för miljoner människor. För ett antal år sedan fanns det en man i Tyskland som med ordens hjälp manipulerade en hel, intelligent befolkning. Han ledde dem in i en värld av krig med enbart ordets makt. I hela världen förgjorde människor andra människor därför att ordet spred rädsla. Hitlers ord var grundade på dogmer och överenskommelser som alstrades av fruktan. Därför mina vänner, var aktsam om ordet. Vi författare äger ordets makt.

Nyligen valdes förre Salénaren, journalisten och författaren Clark Olofsson in i Sveriges Författarförbund. Han har bytt namn till Daniel Demuynck idag och är belgisk medborgare. Under sina år på anstalter har han utbildat sig till journalist. Han äger nu ordets makt. För att bli antagen i Författarförbundet krävs att man gett ut minst två verk med konstnärligt och vetenskapligt värde. Daniel har gett ut tre böcker på 70 – och 80 talen. Han seglade mässuppassare i en av Saléns kylbåtar i slutet av sextiotalet. Kanske söker jag medlemskap i Författarbundet också så han inte blir ensam Salénare i författarförbundet. Hans memoarer kommer att presenteras på höstens bokmässa i Göteborg. Men det är nog tveksamt om Daniel själv deltar eftersom hans nuvarande adress är riksanstalten Kumla. Han har förvaltat sina kontakter väl. Han är megakändis och har nog inga problem med att hitta utgivare.

En annan författare som verkligen blivit känd är den tidigare sekreteraren till Gudrun Schyman, Susanna Alakoski. Hon har också, liksom jag, skrivit om sitt liv och den fattiga bakgrund hon kommer från, Vasa i Finland. Hon kom till Sverige 1965, fem år efter att jag gjorde det. Susanna träffade jag för ett antal år sedan då hon bodde på Värmdö utanför Stockholm. Jag minns att hon hade ett gnistrande leende, mycket vackra vita tänder. Hon bodde då granne till en kamrat till mig som fyllde år. Det var så vi träffades. Som sagt, rätta kontakter är viktiga.

En författare jag själv gillar är Henning Mankell. Hans bok Kvicksand var otroligt bra. Boken handlar om hur det är att vara människa. Den skrev han strax efter sitt cancerbesked. Starkt gjort. Nämnas kan att Mankell också har sjöbakgrund. I två års tid, som 15 – 16 åring, tjänstgjorde han i den svenska handelsflottan på malm båtar. Under ett land besök i Middlesbrough fick han stryk av några engelsmän på väg mot båten. Jag kan inte minnas jag seglade med honom men osvuret är bäst. Men har faktiskt träffat honom en gång för många år sedan. Jag stod bredvid en man på pissoaren på bokmässan i Göteborg och sneglade på skylten på hans kavaj. Där stod namnet. Mankell har alltid gått sin egen väg och det gör han nu också trots sin allvarliga sjukdom. Han ger oss ordet.

Vi som arbetar med konst och böcker måste vara medvetna om vilka skyldigheter vi har vid publicering. Det kan låta oskyldigt när det står att; ”författaren ansvarar själv för text och bild”. Men det är minst av allt oskyldigt. Här skall man vara uppmärksam på vad exempelvis upphovsrätten säger om detta.

Inom våra egna led finns författare, poeter, filmare, fotografer, konstnärer och satirtecknare. Alla kämpar vi med vår konst och få av oss får det att gå ihop ekonomiskt. Tvärtom, vi lägger nog ut en del av vår magra pension för att kunna ge ut en bok. I varje fall gör jag det. Har man inte de rätta kontakterna så blir det röda siffror i bokslutet. Samtidigt finns det de som förvaltat sina kontakter inom branschen väl och inte själva behöver punga ut med surt förvärvade slantar. Som Daniel till exempel. Kanske vi skulle försöka värva honom, vad säger styrelsen? Och årsmötet? Det är upp till var och en att förvalta sitt pund på rätt sätt. Jag har nog inte gjort det.

Den 11 augusti släpper jag min senaste bok i trilogin om mitt liv, på ett bibliotek i Finland. ”Från parkbänkarna i Stockholm – ett liv i mellanmjölkens land”.

Till sist ett boktips: Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader av Evert Taube 1967. Evert Taube är en gudabenådad berättare, poet och nationalskald. Hans språk är något att avundas, hans ord har betytt mycket för mig. Och naturligtvis Mankells bok, Kvicksand.

Lev väl, önskar redaktören/ krönikören

3 tankar på “Månadskrönika juli 2015

    • Vem ur styrelsen kommenterar och fyller på Stickans välskrivna rader
      undrar PeÅ!
      (Vakna styrelseledamöter!)

  1. Du er velskreven, tar tak i mange aktuelle saker som mange bare har tanker om, men tør inte ta tak i det. Fornøyelig lesing, selv for en nordmann

Lämna ett svar till Trond Aadahl Avbryt svar