MÅNADSKRÖNIKA APRIL 2016

IMG_1439Författare och konstnärer spelar en stor roll i den samhällspolitiska debatten. Eftersom vi även finns på sociala medier bör vi verkligen se till att bidra med åsikter. Jag brukar kalla mig för åsiktsmaskin och ibland med fog för mina åsikter. Önskar bara att fler av våra medlemmar skulle göra detsamma.
Jag blir verkligen upprörd när jag läser i tidningar och ser på TV om hur rika personer lurar staten och oss vanliga skattebetalare genom att inte beskatta sin förmögenhet i sitt hemland Sverige. Genom sitt handlande så stjäl man från medel som skall användas till pensioner, skola, sjukvård och omsorg. Nu ges skatteflyktingarna amnesti på sina brott. Nu när vårt land tecknat avtal med andra länder som gör att man lättat på banksekretessen får vi mer insyn i och kontroll av vad mindre nogräknade politiker, godsherrar och näringslivstoppar ”åkt dit” på. Det är mångmiljardbelopp som skulle ha beskattats här hemma. 500 miljarder gömda i skatteparadis, 46 miljarder i förlorade skatteintäkter. Det är grova skattebrott och sådana är kriminella och skall straffas hårt. Hur blir det med den saken? Likhet inför lagen!
Tittar vi på den förra regeringens ministrar har alla fått stora avgångsvederlag. Vissa över 2 miljoner. Det gäller drygt 100 före detta statsråd. Dessutom har de egna företag som ger dem miljonvinster. De har kostat skattebetalarna 80 miljoner kronor enligt Scoop. Nu är det ju inte olagligt i sig men man gör ju verkligen allt för att sko sig mest möjligt.
Svea rike börjar bli lika gisten som regalskeppet Wasa. Det är ett korrumperat land vi lever i. Vi pratar vitt och brett om andras fel och brister men vårt eget land är inte felfritt, långt ifrån. Nordeas VD, von Koskull påstår att Nordea inte använts för att hjälpa skatteflyktingar, det finns inga bevis för detta. Jag tror inte på honom. Någon har sagt att fisk ruttnar från huvudet. Jag vet att rutten fisk luktar illa. Och det jag påstår här det luktar som rutten fisk.
En sak förundras jag över och det är att säkerheten på våra färjor inte förbättrats den senaste tiden med tanke på alla terroristhandlingar. Vem som helst kan checka in med sin bil på Finlandsfärjan och ingen kollar vad som finns i bilen. Exempelvis en väska med en bomb som smäller av mitt på Östersjön under natten då 3000 personer ligger och sover. Hemsk tanke.
Om sjöfarten i övrigt finns det inte mycket mer att säga för tillfället annat än att det är något spänt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Precis som det alltid har varit de senaste 50 åren. Jag förundras inte längre över tillståndet här hemma eller utomlands. Det är bara att läsa tidningar och se på TV så kan vi konstatera att det är en värld man önskar att ingen skulle behöva uppleva.
Ordföranden har redogjort på annan plats om minneskvällen för Ove Allansson. Det har jag som redaktör också kommenterat och måste upprepa att jag anser det var en miss av arrangörerna att inte bjuda in vår skrivande sjöförfattarförening till denna kväll. Ove Allansson var vår första och hittills enda hedersmedlem och dessutom hade han många personliga vänner i föreningen som exempelvis undertecknad. Det hade verkligen varit på sin plats att få en inbjudan.
På årsmötet 2015 accepterade jag att vara redaktör under verksamhetsåret 2015. Nu anser jag uppdraget slutfört genom denna månadskrönika. Sannolikt återkommer jag någon gång som krönikör när skrivklådan blir för stor. Hur framtiden kommer att se ut för föreningen beror helt och hållet på medlemmarna. Antalet medlemmar minskar och svårigheterna att engagera yngre att ansluta sig till vår förening är stora. Hemsidan har många besökare vilket är glädjande. Det tar vi med oss som ett positivt inslag i verksamheten.
Om några dagar, den 22 april är det årsmöte där riktlinjerna inför nästa verksamhetsår skall dras upp. Hoppas vi ses då!
Tack för mig
Stig Elenius / Redaktör

Lämna en kommentar