Glädjen är att kunna skriva och lite till…

DSC_0009-284x300Föreningen Bokanjärena har nu beslutat att vi ska delta i Världens längsta bokbord i Stockholm som går av stapeln den 17 augusti. Engagemanget är en del i vad Bokanjärena bör visa sig i och därigenom berätta för allmänheten vilka vi är och vad vi gör för att främja sjöfarts litteraturen igår och idag. Mycket kan man berätta. Själv har jag berättat och engagerat mig inom föreningslivet på många sätt. Föreningslivet är en av byggstenarna i samhällsbygget där även Bokanjärena har sin plats för att berätta och påverka sjömanslivet villkor och verklighet.

Jag själv föddes inom ett sk sjömanshem. Min uppväxt blev den sämsta tänkbara där jag hamnade som fyraåring på ett åländskt barnhem. Dit hamnade jag då mina föräldrar skilde sig samtidigt som min fader fick vårdnaden av mig trots att hans yrke var som maskinist i dåtidens ångfartyg. Självskrivet blev det att jag hamnade på barnhem vilket blev permanent då han drabbades av sjukdom. Någon familj hade jag därmed aldrig under min barndom. Utkastad blev jag från barnhemmet i livet med en kapp säck i handen på min femtonårsdag där jag hade mina tillhörigheter med strumpor och kläder.

Att börja ta vara på sig själv och att börja försörja sig blev en vånda av stora mått. Vilsenheten och annat bidrog till att alkohol och falsk tillhörighet i grupper som hade samma problem som jag själv blev en vardag. I detta falska utanförskap levde jag i tills jag själv började begripa att jag måste hitta andra vägar att komma ut i livet på. Efter att diskuterat sjömanslivet med några som själva hade seglat blev tanken om att jag skulle dra iväg ut till sjöss en verklighet. Året efter utsläppet från barndomens kränkande tid klättrade jag ombord på en Åländsk tanker som blev början på mitt sjömans liv. Allt var ett äventyr men som efter ett tag blev en arbetsplats jag försörjde mig på under tjugo års tid.

Med detta vill jag berätta att sjömans kollektivet blev min första riktiga familj. Där fann jag en ärlighet som präglat mig under hela livet. Sjömanslivet blev motsatsen mot den falska barndom jag växte upp i och som jag ofta och mycket idag verkar i för att därmed hjälpa dem som idag hamnar i utanförskapets förbannelse då det gäller den sociala barn och ungdomsvården främst. Mycket har jag berätta i mina böcker om hur livet präglat mig som person och människa. Alla bär vi med oss någon form av upprättelse inom oss. Jag berättar delar av min. Som författare kan man ingående ge besked i bokform. Glädjen att kunna skriva är en gåva.

Önskar alla Bokanjärer och övriga en glad och trevlig sommar.

Glöm inte att anmäla er till världens längsta bokbord i Stockholm den 17 augusti.

 

1 tanke på “Glädjen är att kunna skriva och lite till…

  1. Krister, mycket bra skrivet och bra formulerat. Din och min uppväxt och stegen ut i vuxenlivet har mycket gemensamt. Vi formades till de vi är idag av upplevelserna ombord och i hamn. När man berättar om sjömanslivet för en ”landkrabba” så tror dom att man fabulerar. Men sjömanslivet är så långt från fablernas värld man kan komma¨.

    Trevlig sommar till dig och alla läsare.

Lämna ett svar till Stig Elenius Avbryt svar