Gästbok

Skriv ett nytt inlägg i gästboken

 
 
 
 
 
 
 
Fält markerade med * är obligatoriska.
Din e-postadress kommer inte att publiceras.
Vi förbehåller oss rätten att redigera, ta bort eller inte publicera inlägg.
Stig Elenius Stig Elenius skrev den 14 januari, 2015 den 11:19:
Je suis Charlie!

Svenska Akademin brukar av hävd vara försiktiga i sina ställningstagande men nu har man tagit bladet från munnen. Med chock, avsky och vrede reagerar man på illdådet i Paris häromdagen. Det är Akademins ständige sekreterare som uttalar sig.

Vi är verkligen en droppe i havet om vi jämför oss med giganter inom kulturvärlden. Men inte skall vi vara tysta för den skull. Vi kan och vi skall ta ställning för att inte tystas av terrorister. Som enskild medlem i vår förening och i vår gästbok tillåter jag mig att uttala mig i offentlighetens och yttrandefrihetens tecken.

Vill också säga att jag inte tar ställning till olika religioner och människors tro. Men mot terrorïster tar jag ställning.
Stig Eelnius Stig Eelnius skrev den 12 januari, 2015 den 13:01:
Sextiosex döda!

Talet 66 står för antalet journalister som mördades under sin tjänsteutövning under 2014. De senaste dagarna har fruktanvärda händelser utspelat sig i Paris. Onda krafter försöker få tecknare, journalister, skribenter och författare att bli tysta. Yttrandefriheten hotas och hur kommer världen då att se ut om ingen rapporterare om ondskans krafter i vår omvärld.

I vår förening finns alla dessa katergorier representerade. Men som vanligt är det tystnaden som råder. Jag blir besviken, så jävla besviken att jag överväger att gå ur föreningen. Vi kan ju fråga oss om vår styrelse gått i ide! Normalt brukar man vakna upp nån gång men inte här. Vad håller vi på med?

Om ledningen inte är intresserade att leda vår förening vem skall då leda den? Men vi skulle i alla fall kunna använda hemsidan till att vara solidariska med dem som värnar om yttrandefriheten och de som offrat sina liv för den.

Själv har jag agerat på Facebook. Även där är folk tveksamma till att kommentera frågor om yttrandefrihetens betydelse. Jag har ibland balanserat på dess yttersta gränser i mina böcker, det gäller att våga.

God fortsättning på 2015.
Stig Elenius Stig Elenius skrev den 2 januari, 2015 den 07:37:
Rökning!

Äntligen skall landstinget påbörja samtal om att förbjuda rökning på exempelvis tunnebaneperronger. Hoppas det kan bli förbud vid busshållplatserna också. Att det skall ta så lång tid innan man kommer till beslut!

I slutet på 1985 införde jag rökförbud på sjöfartsklubben Kaknäs där jag var ansvarig chef. Från ledningshåll fick jag dock höra att jag inte kunde göra det! Det var en internationell sjömansklubb och därmed fritt fram för rökning. Men jag införde förbudet och bör kanske ha varit den första i världen som gjorde det. Trots visst motstånd, ej från besökarna men från ledningshåll.

Vi hade massor av sovjetiska sjöfarare på klubben, dålig ventilation och alla rökte. Nu fick dom röka utomhus, även om det var minus 20 grader.

Motståndet jag mötte från delar av ledningen gjorde att jag tog dit läkare och skyddsingenjören från Statshälsan som konstaterade bristen på ventilation och att ett förbud mot att röka inomhus var befogat ur hälsosynpunkt. Ett brev tillställdes ledningen. Sedan blev det tyst. Vi kunde jobba i en rökfri miljö.

Nu, snart 30 år senare har man inte kommit längre med ett rökförbud i samhället i stort. Skandal helt enkelt. En handlingsförlamad regering oavsett vem som styr och ställer.

Så låt det bli en önskan på det Nya Året vi nyss inlett: Ett rökfritt samhälle.
Stig Elenius Stig Elenius skrev den 29 december, 2014 den 09:18:
Tjugo år av spekulationer!

Lagom till tjugoårsdagen av Estonias förlisning har ännu en bok givits ut:\"Vad hände med MS Estonia\". Bertil Calamnius heter författaren och boken ges ut av Ekerlids Förlag. Boken är på 95 sidor och ger en bild av hur regeringar och myndigheter agerat i samband med katastrofen. Egentligen innehåller den inte något nytt men är en påminnelse om att Estonia inte är bortglömd. Det finns alltför mycket bekväma lögner och obehagliga sanningar i en av de värsta fartygskatastroferna i vårt närområde för att detta ej får falla i glömskans djup.

Själv har jag träffat många överlevande och även haft en kollega som jag jobbade med i många år som förlorade sin hustru i förlisningen. Vi kom varandra nära och har suttit och gråtit många stunder ihop. Kanske hjälpte det för stunden. Nu finns han heller inte längre med oss. Sorgen efter hans hustru tog också hans liv indirekt.
Stig Elenius Stig Elenius skrev den 23 december, 2014 den 11:53:
Alla medlemmar i föreningen inklusive styrelsen önskar jag en God Jul och Ett Gott Nytt År. Må skrivarlusten återuppstå som varit död i många år nu. För visst är vi ett skrivande släkte eller hur? Har jag fel så återstår det för mig att ta min Mats ur skolan. Jag skriver och gav ut min senaste bok i augusti. I nästa höst kommer en ny. Som sagt, allt gott till er alla.
Stig Elenius Stig Elenius skrev den 5 oktober, 2014 den 12:25:
Observera. På förekommen anledning vill jag påpeka att försäljningen av min nya och senaste bok endast sker genom mig och inte av Bokanjärerna.
Stig Elenius Stig Elenius skrev den 5 oktober, 2014 den 06:53:
Medlemmar!

Jag och Kaj Talik valdes på årsmötet i år till valberedare för att i första hand försöka få tag i en ny ordförande. Vi har misslyckats än en gång. Den som var på gång hoppade av efter en tids betänketid. Sittande styrelse kommer nu att lägga fram ett förslag om föreningens framtid troligtvis den 5 december i år.

Själv avgick jag häromdagen. Har tröttnat totalt på det ointresse som finns hos medlemmarna. Jag antar att tidsfristen för föreningens överlevnad nu rinner ut. Personligen har jag lagt ned många timmar för att företräda föreningen i olika sammanhang, på bokmässor, föredrag, som redaktör under många år och så vidare. Det känns så bortkastat allt detta ideella arbete. Nu tar jag min Mats ur skolan. Ingen bryr sig ju om vad som händer med föreningen ändå.
Stig Elenius Stig Elenius skrev den 21 september, 2014 den 05:41:
Kändismöten

På min sista arbetsplats träffade jag under de 22 år jag jobbade där en hel del kändisar. Det var TV folk, tidningsfolk, skådespelare, kändismuppar, de som ville vara kändisar och de som var det. Alla sorter fanns. Politiker som Reinfelt, Göran Person, Thomas Bodström, Maria Wetterstrand, Mona Sahlin och många fler intog Kaknäs en eller två gånger varje år i samband med fotbollsmatcher. Men den här gången jag skall berätta om är lite olik de andra.

Det var lördag, anläggningen var bokad för kändisfotboll och idess spår följde kändisar med. Det kom fler än vad vi hade räknat med, kanske 1.500 personer i det vackra sensommarvädret. Det var mer än trångt på vår parkering och jag skulle precis köra till hamnen med en av våra bussar då en bil parkerade så att jag inte kom ut. Sa till mannen att han skulle flytta sin bil med en gång, då frågade han vem jag var. Jag jobbar på anläggningen svarade jag. Gå och jobba då sa han och gick sin väg.

Jag klev ur bilen och följde efter honom ned till fotbollsplanen där människor samlats. Fick tag i en ordningsvakt som i sin tur fick prata med den ohövliga besökaren. Det gjorde han och jag följde med. Vad är problemet frågade \"kändisen\" som jag inte kände igen. Han som nyss bett mig att gå och jobba. Ordningsvakten svarade att han är chef för anläggningen. \"Kändisen\" reste sig upp och bad om ursäkt och tillsammans gick vi till bilarna och under vägen dit bad han säkert fyra gånger om ursäkt så jag ruttnade på honom till sist och bad honom sluta och flytta bilskrället.

Efteråt fick jag veta att det var en sångare som hette Bruno Wintzell som också hade jobbat i Hollywood och varit sambo med megastjärnan Goldie Hawn. Han var bjuden till Kaknäs för att sjunga den svenska nationalsången i samband med finalen senare på dagen.

Senare under dagen satt jag och fikade med Martin Dahlin och Tomas Brolin som var betydligt trevligare. Systrarna Graaf kom också, tyckte nog de var lite för mycket uppumpade här och där. Brolin har jag träffat vid senare tillfällen och det är en mycket trevlig man. Den här gången rattade han en röd Lotus.Undrar vad den kostade! Dr Alban som satt med var inte lika trevlig. Men tydligen bra polare med VM stjärnorna Dahlin / Brolin.
Stig Elenius Stig Elenius skrev den 17 september, 2014 den 06:37:
Sjömän!
En av världens mest lästa författare är Henning Mankell född 1948. Han har sålt mer än 40 miljoner böcker som är översatta till mer än 40 språk. Jag har själv en gång i tiden stått bredvid honom på en toalett på Bokmässan i Göteborg. En ära för mig att kunna dra upp gylfen tillsammans med honom efter att ha skakat om snorren. Alltså, missförstå nu inte, vi drog upp den egna gylfen. På hans skylt på kavajen stod hans namn, på min stod det mitt namn och \"Eget förlag\". Undrar vem som kände igen vem!Som 16 åring gick han till sjöss och var sjöman i några år innan han gick iland och bosatte sig i Paris. Det visar att det blev folk av honom också i sinom tid, mannen bakom Wallander.

Andra författare och poeter som varit sjömän är exempelvis Evert Taube och Harry Martinsson. Havet fostrar under ensamma stunder människor till att utveckla sin poetiska ådra, det kan ske bakom en fartygsratt eller under Södra Korsets stjärnhimmel. En av oss bokanjärer som varit sjöman är min vän Ove Allansson. Han är antagligen den författare som försökt öppna korpgluggarna på våra makthavare om behovet av svensk sjöfart och sjömännens villkor under många år. Någon gång har de lyssnat, i andra fall har de satt på sig ögonbindeln.

Vad jag vill säga med detta inlägg är att det inom vår bransch finns många som efter en tid till sjöss blivit riktiga kändisar och ombord tagit de första stapplande stegen på den mödosamma vägen till att bli författare. De flesta misslyckas andra åter lyckas. Men så är det med livet i stort. Men visst är jag stolt över att ha varit sjöman under många år liksom de nyss nämnda.
Lars Svensson Lars Svensson skrev den 14 september, 2014 den 14:20:
Skön historia, tänk om hemsidan kunde fyllas av dylika små berättelser, som får en att dra på smilbanden.
Fortsätt så Stickan.