Gäddfiske

Far och son satt vid köksbordet i lägenheten i Malmö och planerade helgens fiske. Sonen var hemma från sitt jobb som sjöman och var ivrig men fick vänta tills arbetsveckan för hans far var slut. Det hade gått rykten om gott gäddfiske i Höllviken där de hade flera båtar och en riktig hodda nere vid sjön. Farfadern hade varit yrkesfiskare och även fadern stundtals när han varit arbetslös, så det fanns rikligt med riktig utrustning. Vid gäddfiske använde man flundregarn och brukade även fånga mycket skrubba. Detta var på 60-talet innan miljögifter och övergödning förstört fiskebeståndet.

På lördagen körde de till farfaderns hem och fick som vanligt en god pratstund med honom. Det var alltid en högtidsstund att prata med farfar tyckte sonsonen även om dålig hörsel började göra det lite besvärligt att nå fram till honom. Snart blev det dags att gå den väl upptrampade stigen från huset över ängen ner till sjön. Stigen slingrade sig och sonsonen kunde aldrig förstå varför. Var det komockor eller att farfar gått i tankar som var orsaken?
Nere vid hoddan tog de ner nyckeln från den plats som alla visste om och öppnade dörren. En spännande lukt med en blandning av tång, tjära, fisk och saltvatten slog emot dem. Det var alltid lika löftesrikt och eggande med de första andetagen.

Overallerna togs på och långstövlarna klevs i. Truen (trågen) med garnen lastades på rullebören (skottkärran) tillsammans med prickar att utmärka garnen och förankra dem med. De nöjde sig med fyra stycken garnlängder, lite rädda att få för mycket fisk. Visserligen hade de sumpar för skrubborna men ibland var det svårt att få avsättning för fångsten. Släkt och vänner fick ofta gratis fisk. De lastade klart rullebören och körde ut den till prammen (en flatbottnad eka) som dragits in till land från sin ankarplats. När prammen var  färdiglastad stakades den ut till den stora båten som var motordriven med en inombordare.Snipan hade fadern själv byggt samma år som sonen föddes. De förtöjde vid den och flyttade över ankarkättingen till prammen. Garnen och övrig utrustning flyttades över. När detta var klart startades motorn efter att ha fått sig några snapsar i pyskranarna. Det fordrades både teknik och styrka att kunna starta genom att tvinga runt svänghjulet med ett fast tag av högerhanden. Motorn gick igång och prammens förtöjning släpptes.

Kursen sattes mot den överenskomna platsen längre in i Höllviken. När de var framme minskades farten till ett minimum och en prick med förankring kastades i vattnet. Nu gällde det att vara snabb i vändningarna och mata ut garnen utan att de hamsades. Då fadern var mest van blev det hans uppgift, medan sonen skötte motorn och backslaget så att farten anpassades. Snart var alla garnen satta och ändpricken kastad överbord. Som vanligt vid detta slags fiske stoppades motorn och de väntade en bra stund medan spänningen steg. Till slut började de sakta ro tillbaka utefter garnen. Redan efter den första garnlängden fick de stoppa tre gånger för att lossa och ta ombord några skapliga gäddor. Detta gjordes för att gäddorna inte skulle slita sig loss och förstöra garnen.

Stämningen steg och på nästa längd såg de ett vilt plaskande. Det måste vara en riktig bjässe var de överens om. När de kom fram fick fadern försöka bärga gäddan medan sonen höll båten på plats. Trots ett vilt snurrande med garnet för att gäddan inte skulle slita sig klarade inte fadern av att få ombord bjässen. Håven hade de glömt iland så sonen fick komma till hjälp. Det var så spännande att de båda började skratta under tiden de kämpade med gäddan. Till slut lyckades de med gemensamma krafter lyfta ombord gäddan. Nu gällde det att få loss den från garnet utan att bli biten. Det var nästan lika spännande det, så skrattandet fortsatte. De blev tvungna att offra en del av garnet och skära itu med en kniv. Gäddan fick sig några slag med en skiftnyckel så den skulle hålla sig lugn, vilket kunde behövas då den vid vägning visade sig vara en bamse på 9kg. Garnet åkte tillbaka i vattnet och de såg nöjt på varandra. De fortsatte till början på garnen och fick två stycken fina gäddor till på 3kg.

De var mycket nöjda med fångsten, motorn startades och de satte kurs hemåt. Snart låg de långsides prammen igen. De lastade över gäddorna och lämnade truen till morgonen. Förtöjningarna skiftades. När de kom iland rensades gäddorna och måsarna blev glada och visade det med vanligt skränande. Overaller och storstövlar klevs ur. De beslöt att spara storgäddan åt sig själv och ge bort de övriga. Farfadern fick naturligtvis en och myste vid tanken på middagen nästa dag. De blev alla överens om att storgäddan var den största på mycket lång tid. Knappast att farfar kunde minnas en sådan bjässe. De övriga gäddorna togs med i bilen och på väg hem fördelades de på släkt och vänner.

Tidigt nästa morgon steg de upp och efter en snabb frukost körde de ner till hoddan igen. På med overaller och storstövlar. Prammen stakades ut till storbåten och förtöjningen skiftades igen. Motorn startade villigt efter den vanliga behandlingen med snapsar. De styrde mot sina garn och var snart framme. Upp med första pricken och fadern började ta upp garnen medan sonen skötte motorn. De fick rikligt med skrubbor men inga fler gäddor. Det fanns spår efter några som slitit sig, vilket innebar jobb för fadern med lagning när garnen var torkade och befriade från tång. När alla garnen var uppe styrde de hemåt igen. Prammen angjordes och garnen flyttades över. Ankarkättingen flyttades tillbaka till storbåten. Prammen stakades till land och rullebören lastades. Väl på land hängdes garnen upp för torkning och skrubborna togs loss. Ett femtiotal skrubbor blev det sammanlagt. De flesta sumpades för att säljas vid ett senare tillfälle men några togs hem att ätas under veckan. Med detta lyckade fiske hade de middagsmat för åtminstone halva veckan.

Det här fisket och speciellt kampen med storgäddan skulle bli ett av sonens bästa minnen av fadern. Spänningen, skrattandet och det lyckade slutet. Kan det bli bättre?

Av Bengt Larsson