Fågel eller fisk?

Den upphör aldrig att växa. Denna egenskap gör att man ibland påträffar jättelika exemplar. Vissa individer har överlevt många faror och har svårt ärrade men ändå glänsande muskulösa kroppar.

Som nyfångad uppvisar den ett vackert färgspel i blågrön ton som på sidorna övergår i silverglans med inslag av rosa. Den har kölad buk men saknar sidolinjer och ögats regnbågshinna glänser också i silver. Redan vid första ögonkastet känner man igen den med de hoptryckta sidorna och stora lättavfallande fjäll.
Arten är havsinnevånare och finns representerad i alla tempererade och kalla delar där den visar stor sällskaplighet och uppträder i väldiga stim. Den finns dokumenterad sedan 400 före Kristus av folk runt Medelhavet som lärt sig uppskatta och även konservera den genom saltning.
De gamla romarna kallade arten Clupea och så heter den ännu på latin.
Clupea är en världsartikel främst i saltad form men är en delikatess även som färsk i flera olika tillagningar. Den har alltid varit synnerligen viktig för de nordeuropeiska folken och i Norden den mest kända sedan de första människorna lärde sig fiska.
Som besläktad med laxen räknas Clupea tillhöra de mera primitiva arterna beroende på vissa egenskaper: Den har inga taggar i fenorna. Bukens fenor ligger långt bakom bröstfenorna och simblåsan har öppen förbindelse med matsmältningskanalen.
Torsk och abborre, som exempel, är mera utvecklade med bukfenor som ligger mycket långt framme, hos vissa arter rentav framför bröstfenorna.
I Östersjön kallar vi Clupea strömming och det är ett kärt nöje för många att under några vårdagar fånga den med pilk.

Av Georg I. Hindersson