En reseberättelse

När jag i augusti råkade ut för en otäck cykelolycka trodde jag inte att jag skulle kunna åka på den redan bokade utlandsresan. Revbensbrott och blåslagna ben. IMG_1439Men jag gjorde det i alla fall och det gick bra trots att jag även drabbades av förkylning. Men skam den som ger sig. . Jag och några före detta arbetskamrater från Saléns (100 år i år sedan Sven Salén startade sin redarbana) åkte iväg till Kroatien, Slovenien och Italien. Det blev åtta intensiva dagar med bad i Adriatiska havet och sjöresa i 40 knop från Porec i Kroatien till Venedig i Italien. Porec var vår basstation.

Vi besökte Sloveniens största turistattraktion som är ett 3,5 miljoner år gammalt grottsystem fylld med dignar av stalakiter och stalagmiter i kolossalformat och i olika stenarter. Man åkte in i grottsystemet med tåg, cirka 2,5 kilometer och tog en 2,5 kilometer lång promenad därinne. Därinne var det kyligt och fuktigt. Det var en mäktig upplevelse. Grottan heter Postnoja. Är ni i Slovenien kan jag verkligen rekommendera ett besök där. Grottan är en av världens mest berömda. Här lever en fisk som kallas människofisken i grottans vattensystem. Den lever hela sitt liv i totalt mörker, är blind och har fyra människoliknande fötter – händer – som den kravlar – simmar omkring med. Den lever på mikroorganismer och lägger ägg som liknar pingpongbollar. Fisken finns ingen annanstans i världen. Vi hade tur som fick se den under vårt besök i grottan. Många har inte samma tur som vi. Det var som att se ett väsen från miljoner år sedan.  Klicka här för bilder Postojnagrottan

Vi fortsatte upp till andra bergsbyar – till Groznjan, Livade, Motovun och Grzni. I medeltidsstaden Groznjan bor det cirka 200 personer, de flesta är författare och konstnärer. Dessa åt njuter skattebefrielse. ( Kanske något för Sverige att ta efter)! Det var enligt guiden, Tito som införde denna skattelättnad för kulturpersonligheterna. Något gott gjorde den forne diktatorn i alla fall.

Motovun, också en medeltidsstad ligger högt uppe på en bergstopp omringad av ett fantastiskt grönt landskap. Här finns de största tryffelproducenterna i regionen. Man vandrar runt den lilla staden på stadsmurar från 1200 – talet och blickar ned i de djupa gröna dalarna. Jag upplevde det som att vandra i fornhistorisk tid och det gjorde jag egentligen också. Mycket såg ut som på medeltiden.

Världens minsta stad, HUM, finns här med cirka 17 invånare. Legenden säger att när det skall väljas borgmästare så är det bara män med skägg som är valbara. Männen, osäker på hur många, får sätta sig runt ett bord och sätta hakan och skägget i bordsskivan. Sedan släpps en fluga lös och i det skägg flugan sätter sig i, den blir stadens borgmästare. Antagligen är det ett skägg som luktar mer illa än de övrigas. Enkel och fascinerande valprocedur – det gäller att ha bra skäggväxt – och illaluktande skägg.

Porec, vår bas, är en turiststad, liten och intim med havet som närmaste granne. Här finns spår från romarrikets dagar. Vi bodde lyxigt med 150 meter ned till havet där man kunde bada i 26 gradigt salt havsvatten. Varje liten by eller stad har sin egen historia. När Tito miste makten och Jugoslaviens sönderfall var ett faktum och inbördeskriget bröt ut var det inte bara religiösa motsättningar som var största orsaken. Den största var nog ekonomin vid uppdelningen av landet. Vi vet ju hur det blev – ett blodigt inbördeskrig. Varje land ville ha sin egen kassakista. Idag är Kroatien med i EU men har egen valuta (Kuna), uttalas kona, i motsats till Slovenien som har Euro. När vi var i Kroatien vällde det in flyktingar från Syrien, stackars människor.

Venedig, en hel dag, i staden som håller på att sjunka i havet. Det tar 2,5 timmar att åka över Adriatiska havet, från Porec till Venedig – i 40 knop. Väl framme skall man trängas med 100 000 turister. Venedig är dyrt. En lunch vid Marcusplatsen kostade 29 euro, en cappucino gick på 25 euro. Dagen då vi var där var det fuktigt och stekhett – och 100 000 turister.

När man på några få dagar åker omkring som vi gjorde utsätts man också för otaliga passkontroller. Men det flöt på relativt bra hela tiden. Jag fotograferade en passpolis vid gränsen till Slovenien som kollade våra pass inne i bussen. Blev tillsagd av guiden att det fick man inte göra. Då kunde man bli stoppad och åka tillbaka samma väg och land man kom från – Kroatien. Men även fotograferingen gick bra och den kvinnliga passpolisen märkte nog inte att hon blev fotad överhuvudtaget. Det var guiden som blev nervös.

Håll till godo med denna lilla oansenliga reseberättelse.

Stig Elenius – som under året hunnit med att besöka sex länder.

1502459_397599287084415_6364768455114428336_o

 

 

Lämna en kommentar