EN RESA I ÖSTERLED MED KULTUREN SOM MÅL

IMG_1439Åbo skärgård med 25 000 öar, holmar och skär är ett paradis här i sydvästra Finland. För att komma ut till min Ö, solens och sägnernas ö Korpo bilar jag från Finlandsfärjan drygt 6 mil från Åbo till ytterskärgården. Här kommer jag att tillbringa en vecka i den stuga jag föddes för 76 år sedan. Den ligger omgiven av tät skog och tystnaden är fullkomlig. Jag kommer också att hålla två föredrag om mitt liv och leverne samt presentera min trilogi. Dessutom har jag med mig som gåva till biblioteket Bokanjärernas tre antologier samt ytterligare två böcker skriven av en bokanjär.

Här skall jag träffa Jean Sibelius i form av en vacker staty där han står med sin fiol. Jag skall också besöka minnesmärket från det stora sjöslaget i Korpoström mellan svenskar och ryssar i mitten av 1700 – talet samt promenera över en äng som kallas svinvallen där det ligger ryssar begravda. Sibelius kallades Janne bland sina vänner på Korpo och var en välkänd figur där han vandrade fram åren 1886 – 1887.IMG_2862

Här växte jag upp under brinnande krig, här gick jag sju år i folkskola och från ön flyttade jag som sextonåring 1955 då jag mönstrade på min första båt, ångfartyget ss Asta av Mariehamn som låg i Pargas och lastade cement för Polen. 5513100401_d193f0af79_nJag besökte det gamla stallet där ”min” häst Castor bodde. Den jag kramade om innan jag åkte iväg för att aldrig mer se honom. Aldrig mer rida hem honom från ängen där han gick och betade på somrarna.

Under mina uppväxtår så jobbade jag under sommaren hos den legendariske sjökaptenen Felix Granit med hans fritidsbåtar, i hans trädgård och med att hugga brasved. Jag kallades för Åkerback Stig efter stugan Åkerback. Ragnar Granit som erhöll Nobelpriset i medicin 1967 härstammar från Korpo. Det gör också världens första kvinnliga sjöman Lena Ringbom . Lindén vars son Mogens nu äger stugan där jag bodde och där min vagga stod. Härifrån kommer släkterna Ringbom, Fellman och Sahlgren. Klaus Sahlgren var en gång i tiden FN:s biträdande generalsekreterare och Finlands yngste diplomat. En av mina barndomskamrater är Susanna Ringbom (Brandt) skådespelerska på Svenska Teatern i Helsingfors. Hon är pensionerad idag liksom jag är. Klaus var god vän till min mor liksom Lena som efter sina sjömansäventyr på barken Viking blev konstnär.

På Korpo ligger S:t Mikaelskyrkan en av landets äldsta kyrkor som började byggas på 1200 – talet. Här är jag döpt och konfirmerad. Markomby skolan ligger drygt tre kilometer från stugan och jag gick den vägen fram och tillbaka varje skoldag, det blev sju kilometer dagligen. Skolaga förekom och jag var en flitig mottagare enligt vad jag själv och andra minns. Jag träffade en hel del gamla skolkamrater och diskussionerna var givande och många så här efter sextio år eller mer.

Jag höll föredrag på Skärgårdscentrum under lördagen den 8 augusti och den 11 augusti på biblioteket. Föredragen skulle vara cirka 45 minuter men de blev dryga två timmar. Efteråt var det frågestund och det ställdes massor av frågor. Jag fick även veta att i salen satt en småkusin till mig. Otroligt kul.

Naturligtvis besökte jag min skolkamrat Karl – Erik, den före detta lotsbåtsföraren, fiskaren, jordbrukaren och jägaren. Han gav mig nyplockad potatis, rådjurssadel och sälkött som jag tog med mig hem. Sälen hade han skjutit någon vecka innan, en stor bamse. Håll i er nu grabbar och tjejer. Det är så att sälpenisen ligger i en påse under magen och denna tog man ut och finns nu på ett trästycke som jakttrofé. Den mätte drygt 30 centimeter. Det ni. I höst skall jag tillaga sälkalops.

IMG_2783Den sista dagen sitter jag vid stugan och hör korparna kraxa, finkar kvittra och trasten sjunga. Ute vid havet hör jag måsarna skräna. Karl – Erik kommer förbi med gravad sik, den fångade han i går. En älg brakar iväg genom skogen. De tre stora rovdjuren sägs vara sedda på grannön och på väg hit, björn, varg och lo. Nedanför stugan stod nyss en hjort och tittade upp mot mitt håll. Han undrade antagligen vad jag var för en figur. Han hade inte upplevt ryska bomber men däremot får han akta sig för Karl – Erik. Ovanför mig växer det martallar på berget, Korpobon liknar jag vid en martall, växer upp ur ingenting, knotig, stark, tål det mesta och envis. Här några meter från där jag sitter växer skogen som ett grönt tempel av björk, ek, asp, ene, tall, lönn, rönn, gran och ask. Den vackra augustidagen lider mot sitt slut och jag skall strax anträda resan hem. Det känns som en klump i bröstet när jag reser mig, tittar mig omkring en sista gång, låser stugdörren och sätter mig i bilen. Om två timmar är jag i Åbo, om 14 timmar i Stockholm. Tystnaden i stugan byts ut mot trafikköer, buller, trängsel och skrikande barn, tiggare och dödsskjutningar. Med andra ord, allt är som vanligt.

Mitt paradis på jorden är Korpo. Om allt detta finns att läsa i min trilogi. Den var efterfrågad på ön och de flesta känner till mig där. Men jag blir aldrig lika känd som Sibelius. Några av författarna i vår förening var kända på ön. När de läser antologierna blir de ännu mer kända.

Stig Elenius

Lämna en kommentar