Månadskrönika juli 2015


indexJag skriver insändare i tidningar. Alltid under eget namn. Detta har medfört att jag blir uppringd av folk som har synpunkter på det jag skrivit. Det handlar det om lokaltrafik, städning och snöröjning av gator, parkeringsproblem, parkskötsel med förstörda ängar och överfyllda papperskorgar samt nedklottrade parkbänkar som jag anser att stadsdelsförvaltningen inte tar ansvar för. Men det jag också ogillar är att bli uppringd av folk som inte själva står för sina åsikter utan vill att jag skall göra det i deras ställe. Men ingen politiker har ringt trots jag uppmanat dem.

Dagens språkbruk är under alla kritik. Att kalla melodifestivalen för ”Mello” är att missbruka språket. Att kalla patienter som ligger på långvården eller vistas på äldrevårdinrättningar för ”brukare” istället för deras rätta namn är ett hån. Att som undersköterska inte kunna stava är ett svaghetstecken hos det uppväxande släktet. Jag besökte för någon vecka sedan ett äldreboende och råkade se listan på vad ”brukaren” hade ätit och druckit. Ansvarig sköterska hade skrivit jos. Jag frågade vad det var för dryck och av svaret jag fick förstod jag att det var juice som menades. Rättstavning var inte hennes starka sida.

För en tid sedan skrev tidningarna att det var stökigt på biblioteket där jag bor. Ungdomar hade börjat använda biblioteket som ungdomsgård, besökarna stördes å det grövsta. För att undersöka hur det var så besökte jag biblioteket. Vi var två besökare där, jag och en äldre man som läste dagstidningen. Tre bibliotekarier fanns där också som gick omkring och plockade i bokhyllorna. Det var så tyst och lugnt så det var en fröjd. Kanske var jag på fel tid där! Ungdomarna kanske inte hade vaknat än, klockan var ”bara” ett på dagen.

Den ansvariga ”sjöfartsministern” Anna Johansson (S) (dotter till Göteborgsprofilen Göran Johansson) säger nu att det är viktigt med svenskt sjöfolk och svensk flagg. Men hon är lika svävande om hur hon tänkt lösa frågan som sina företrädare. Vi får hoppas hon visar de politiska musklerna och räddar resterna av den svenska handelsflottan. Det är inte mycket kvar av den nu. Snackat om svensk flagg har politikerna gjort sedan mitten av 1970 talet, i fyrtio år. Det som hänt är att tillfälligt anställd personal (TAP) blivit fast anställd personal (FAP) – utländska sjömän har övertagit svenska sjömäns arbetsplatser. Så Anna Johansson, hur har du tänkt dig att lösa den frågan?

Vi som ägnar oss åt det skrivna ordet vet att ord, de betyder makt. Man brukar prata om maktspråk. Ordet är det mest effektiva redskap vi människor har. Ord är så mäktiga att ett enda kan förändra eller förstöra livet för miljoner människor. För ett antal år sedan fanns det en man i Tyskland som med ordens hjälp manipulerade en hel, intelligent befolkning. Han ledde dem in i en värld av krig med enbart ordets makt. I hela världen förgjorde människor andra människor därför att ordet spred rädsla. Hitlers ord var grundade på dogmer och överenskommelser som alstrades av fruktan. Därför mina vänner, var aktsam om ordet. Vi författare äger ordets makt.

Nyligen valdes förre Salénaren, journalisten och författaren Clark Olofsson in i Sveriges Författarförbund. Han har bytt namn till Daniel Demuynck idag och är belgisk medborgare. Under sina år på anstalter har han utbildat sig till journalist. Han äger nu ordets makt. För att bli antagen i Författarförbundet krävs att man gett ut minst två verk med konstnärligt och vetenskapligt värde. Daniel har gett ut tre böcker på 70 – och 80 talen. Han seglade mässuppassare i en av Saléns kylbåtar i slutet av sextiotalet. Kanske söker jag medlemskap i Författarbundet också så han inte blir ensam Salénare i författarförbundet. Hans memoarer kommer att presenteras på höstens bokmässa i Göteborg. Men det är nog tveksamt om Daniel själv deltar eftersom hans nuvarande adress är riksanstalten Kumla. Han har förvaltat sina kontakter väl. Han är megakändis och har nog inga problem med att hitta utgivare.

En annan författare som verkligen blivit känd är den tidigare sekreteraren till Gudrun Schyman, Susanna Alakoski. Hon har också, liksom jag, skrivit om sitt liv och den fattiga bakgrund hon kommer från, Vasa i Finland. Hon kom till Sverige 1965, fem år efter att jag gjorde det. Susanna träffade jag för ett antal år sedan då hon bodde på Värmdö utanför Stockholm. Jag minns att hon hade ett gnistrande leende, mycket vackra vita tänder. Hon bodde då granne till en kamrat till mig som fyllde år. Det var så vi träffades. Som sagt, rätta kontakter är viktiga.

En författare jag själv gillar är Henning Mankell. Hans bok Kvicksand var otroligt bra. Boken handlar om hur det är att vara människa. Den skrev han strax efter sitt cancerbesked. Starkt gjort. Nämnas kan att Mankell också har sjöbakgrund. I två års tid, som 15 – 16 åring, tjänstgjorde han i den svenska handelsflottan på malm båtar. Under ett land besök i Middlesbrough fick han stryk av några engelsmän på väg mot båten. Jag kan inte minnas jag seglade med honom men osvuret är bäst. Men har faktiskt träffat honom en gång för många år sedan. Jag stod bredvid en man på pissoaren på bokmässan i Göteborg och sneglade på skylten på hans kavaj. Där stod namnet. Mankell har alltid gått sin egen väg och det gör han nu också trots sin allvarliga sjukdom. Han ger oss ordet.

Vi som arbetar med konst och böcker måste vara medvetna om vilka skyldigheter vi har vid publicering. Det kan låta oskyldigt när det står att; ”författaren ansvarar själv för text och bild”. Men det är minst av allt oskyldigt. Här skall man vara uppmärksam på vad exempelvis upphovsrätten säger om detta.

Inom våra egna led finns författare, poeter, filmare, fotografer, konstnärer och satirtecknare. Alla kämpar vi med vår konst och få av oss får det att gå ihop ekonomiskt. Tvärtom, vi lägger nog ut en del av vår magra pension för att kunna ge ut en bok. I varje fall gör jag det. Har man inte de rätta kontakterna så blir det röda siffror i bokslutet. Samtidigt finns det de som förvaltat sina kontakter inom branschen väl och inte själva behöver punga ut med surt förvärvade slantar. Som Daniel till exempel. Kanske vi skulle försöka värva honom, vad säger styrelsen? Och årsmötet? Det är upp till var och en att förvalta sitt pund på rätt sätt. Jag har nog inte gjort det.

Den 11 augusti släpper jag min senaste bok i trilogin om mitt liv, på ett bibliotek i Finland. ”Från parkbänkarna i Stockholm – ett liv i mellanmjölkens land”.

Till sist ett boktips: Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader av Evert Taube 1967. Evert Taube är en gudabenådad berättare, poet och nationalskald. Hans språk är något att avundas, hans ord har betytt mycket för mig. Och naturligtvis Mankells bok, Kvicksand.

Lev väl, önskar redaktören/ krönikören

Redaktören har ordet i juni 2015-06-21

IMG_1439Redaktören har ordet i juni 2015-06-21

Så var midsommar över för denna gång. De enda som var riktigt belåtna med vädret var polisen. Själv var jag på landet, och naturligtvis, sill och nubbe blev det.

Strax innan midsommar hade föreningen sitt styrelsemöte på Katarina Sjöfartsklubb. Åtta styrelsemedlemmar närvarade när Krister Lumme öppnade mötet. Många frågor stod på agendan. Det konstaterades att vi nu är 56 medlemmar och det är illavarslande att medlemsantalet minskar. Framtidsfrågor diskuterades, en av dem var ansökan om uppgående i Författarförbundet. Styrelsen ansåg att ett medlemskap inte var till nytta för oss och dessutom dyrt.

Sjöfartens Kultursällskap som vi vill inleda samarbete med visar ett lamt intresse för ett samgående. Men man kommer att fortsätta bearbeta dem för att kunna få till stånd ett samgående på ett eller annat sätt.

Styrelsen var enig om att sociala medier var framtidens instrument när det gäller att nå ut till folk. Själv anser jag att det är absolut nödvändigt att utnyttja detta förträffliga instrument som dessutom är gratis. Vi är redan ute på Facebook med jämna mellanrum.

Beslut togs att delta i Stockholms Kulturvecka och bord skall bokas så nu är det upp till medlemmarna att komma och sälja böcker samt marknadsföra föreningen, söndagen den 16 augusti.

Styrelsen informerade om att krigsseglarmonumentet nu flyttats från Stenpiren i Göteborg till Lilla Bommen.

Under hösten planerar jag att ha en föreläsning på biblioteket på min födelse ö i Åbolands skärgård. Jag blev inbjuden redan för två år sedan och nu skall det bli av. Jag kommer att även presentera vår förening under detta framträdande. För två år sedan var jag där och höll en föreläsning på det stora skärgårdscentrumet på södra Korpo. Då var det cirka fyrtio personer som mött upp. Bland annat kom en gammal vän till min mor och lyssnade. Klaus Sahlgren, en gång i tiden FN:s ”executive secretary of the UN centre for transnational corporation” åren 1975 – 1983, och Finlands yngsta diplomat. Efteråt satt jag i hans villa trädgård och drack sherry tillsammans med honom och hans hustru denna vackra augustikväll.

Nästa antologi föranledde en hel del diskussioner. Själv menade jag att boktiteln som tidigare föreslagits heta Dikt Midskepps inte bör användas. Det finns inget ”dikt midskepps” som används ombord.

Trevlig sommar önskar redaktören

Det våras för sjöfarten! Har vi hört det förut? Skall vi tro på det nu? Tveksamt.

IMG_1439Än en gång ligger sjöfartsfrågorna på regeringens bord. Denna gång med en ny minister – infrastrukturminister Anna Johansson (S) vid rodret. Blågul flagg och svenskt sjöfolk är viktigt och måste värnas säger hon. Hon tycker att den utflaggning som pågått under senare år är problematisk. Undrar hur hon skall lösa frågan med låglönebesättningar! Naturligtvis med svenska avtal och sociala villkor enligt min uppfattning. Den tanken kanske inte delas av redarna.

Finansminister Magdalena Andersson är enig i att svensk sjöfart behövs. Det är en näring som är viktig för Sverige säger hon. Har vi hört dessa tongångar förr? Debatten om svensk sjöfart under svensk flagg med svensk besättning under avtalsenliga villkor har pågått i decennier utan nämnvärd framgång. Dagens TAP anställda kommer inte att behöva känna sig oroliga för att tappa jobbet.

Under mina cirka 30 år till sjöss upplevde jag inte det som att kvinnor blev trakasserade ombord. Tydligen har detta ofog spritt sig ombord nu om man skall gå efter rubrikerna i branschtidningarna. Tre av fyra kvinnliga sjöfartsstudenter har någon gång utsatts för trakasserier ombord på fartyg. Även män har utsatts för detta, verbalt.

När det gäller utställningen Sex & The Sea så har jag i samtal med både aktiva som pensionerade sjöfolk inte hört en enda positiv reaktion på den utställningen. Att hänga ut en speciell yrkeskår är för mig en ren diskriminering som inte hör hemma i det moderna Sverige. Men det är inte första gången vi sjömän får klä skott i ett eller annat sammanhang.

Min roll som redaktör för föreningen är att kortfattat redogöra för vad som sker inom sjöfarten och dess kulturella sida. Jag kommer också att noga följa styrelsen i dess arbete för att utveckla föreningen. Som jag ser det bör styrelsen arbeta med att föryngra medlemskadern, att undersöka möjligheterna att ge ut en ny antologi, att hela tiden uppdatera vår hemsida. Besöksfrekvensen på den har senare tid tenderat att öka något. Vi är också ute på Facebook regelbundet och alltid väcker det någons intresse. Den stora och viktigaste frågan anser jag dock vara att föryngra medlemskadern. Föreningens framtid vilar på två ben, ungdomarna och svensk sjöfart med svenska besättningar. Även de sociala medierna är viktiga – som publicister måste och skall vi använda oss av dessa media.

Poeten Tomas Tranströmer, psykolog, översättare, poet och Nobelpristagare avled den 26 mars 2015. Vi arrangerade en poesikväll på Katarina sjöfartsklubb en kväll 2014 och hade bjudit in honom. Vi fick en vänlig hälsning av honom att han inte orkade komma och ett lycka till.

Till sist: Ett boktips. ”Kärleken och de sista människorna på jorden ” av Björn Ranelid. Handlingen i romanen utspelar sig i Stockholm som ligger i ruiner efter ett bombanfall. En apokalyps med självbiografiska inslag.

Trevlig sommar önskar er redaktör

Stig Elenius

FÖRSTA MAJ VID LA MANO

Den första maj för 38 år sedan invigdes La Mano monumentet vid Katarinavägen i Stockholm. Idag var jag där, främst för att hedra minnet av de frihetskämpar som reste till Spanien för att slåss IMG_1439för demokrati och mot fascism i Francos Spanien på 1930 talet. En av dem var min vän Per ”Frisco Per” Eriksson från Hässelby. På nyårsdagen 1937 reste Per och tolv andra unga män, de flesta sjömän till Spanien via Paris och så Barcelona. Per kom att ingå i den så kallade Thälmann – bataljonen och blev sårad. Han är förmodligen den enda utlänning som blev officer i den spanska frihetsarmén. Han var även livvakt åt ”La Passionara”, hon som symboliserade den spanska demokratin.

En av talarna var riksdagsledamoten Veronica Palm, tillika IMG_2492ordförande i Stockholms arbetarkommun. Hon höll ett lågande tal där hon framhöll hur de svenskar vi nu hedrade hade kämpat för frihet och demokrati. Ett i stort sett bra tal. Men hon glömde att säga, att den socialdemokratiska regeringen på trettiotalet, förbjöd svenskarna att resa till inbördeskriget i Spanien och hotade dem med sex månaders fängelse. Hon glömde också att säga att många av dem som reste dit var sjömän. Bland annat Frisco Per och Karl Staf. När hon talat färdigt gick jag fram till henne och påminde henne om detta faktum. Nu solade man sig i glansen av frihetskämparna under socialisms fanor. Bad henne läsa på om Per och hans kamrater. Jag kan låna henne några böcker om deras kamp.

En av dem som var med och vilken jag pratade en lång stund med var presidenten för de italienska IMG_2482partisanerna, senor Angnelli. Han hade fler medaljer på bröstet än jag sett tidigare. Träffade även en sjöman, tror han och jag var de enda, Olle Hansson, god vän med Ove Allansson, Börje Graaf och Gerald Liljehammar. Någon Bokanjär såg jag inte i den tusenhövdade åhörarskaran.

LO krävde att man skall stoppa alla avrättningar, fria alla fackliga och politiska fångar, stoppa den brutala behandlingen av oliktänkande i landet samt att tillsätta en internationell sanningskommission som skall undersöka tillståndet för fackliga och politiska fångar i Iran samt utreda de dödsfall som inträffat i fängelserna. Det har man gjort i åratal nu men situationerna blir bara värre.

I de röda banderoller som sågs vid La Mano innehöll ett av dem : Nej till Nato. Trots uppmaningen att inte föra fram sina politiska budskap så innehöll talen många budskap av politiskt innehåll.

Jag frågade om jag kunde hålla ett mycket kort tal men se, det gick inte. Jag var inte uppsatt på någon talarlista och företrädde bara mig själv. Så var det med den demokratin.