September månadskrönika 2015

IMG_1439

September månads krönika 2015

Storebror ser dig. Vi är övervakade även när vi sover. Dygnet runt. Våra mobiler ger oss inget skydd – tvärtom. Var du befinner dig, vem du ringer, allt kan man spåra. Vi lever i ett sårbart samhälle. Skyddad identitet – glöm det. Vår integritet är allvarligt hotad. Det samhället har vi byggt upp under senare år. Skrämmande.

Lika skrämmande är den kriminella verksamheten inom äldrevården där oseriösa företagare skor sig på användarnas bekostnad – de som kallas brukare. De gamla och behövande. Allting började under den förra regeringen som knoppade ut vården. Som vårdtagare kallas man brukare. Vilket skamligt ord för en gammal människa som slitit i hela sitt liv och nu behöver få vård att kallas brukare. Det personliga tänket finns inte mer nu när administratörerna tagit över. Där oseriösa företagare håvar in storkovan, pengar som skulle gått till mer personal och bättre mat. Äntligen skall regeringen försöka få stopp på den kriminella sidan av verksamheten.

Det finns positiva saker att berätta om också. Exempelvis att det nu är bekräftat att vi äldre blir klokare med åren. De kognitiva (kognition är en samlingsterm för de mentala processer, viljestyrda som handlar om kunskap, tänkande och information) testresultaten hos personer över 50 år blir allt bättre. Det negativa är att den fysiska och mentala hälsan blir sämre. Känner vi igen oss? Vetenskapen har också upptäckt att motion är bra för hälsan. Det upptäckte jag för 60 år sedan.

Bokmässa!

Eftersom jag inte deltog på årets bokmässa i Göteborg kan jag heller inte redogöra för några intryck därifrån. På några bilder därifrån ser jag dock att vår styrelseledamot Torbjörn Dalnäs sitter och antecknar flitigt. Så vi får hoppas han delger oss sina intryck från sjöfartsmonterns horisont.

 Sjöfart!

Sjöfartsprofiler uttalar sig om hur man ser på svensk sjöfarts framtid. Det finns lika många åsikter som tyckare. Anna Johansson, den ansvarige ministern har ju talat om att landet behöver en handelsflotta under svensk flagg. Frågan har legat ”som Kronblom i en långbänk” i decennier. Men nu skall det hända positiva saker anligt Anna. Skall vi tro på det?

Allt detta jag nu skrivit om förbleknar när man läser och ser skrämmande bilder på människor som flyr Mellanösterns krigshärdar. Vuxna och barn som drunknar i tusentals på sin väg till tryggheten. Europas cirka 500 miljoner invånare vill hjälpa men vissa politiker strävar emot. Kanske blir den treårige pojken som spolades upp på en strand symbolen för Europas befolkning att hjälpa varandra när nöden är som störst. Men SD aviserar sin avsikt att ställa sig på Öresundsbron för att bromsa flyktingströmmen med våld. Stöveltrampet hörs ända in i min själ. Man har bytt ut stövlar och uniform mot kostym och blankputsade skor.

Det som skrämmer mig är när jag på TV ser inslag där flyktingar kommer över gränsen till Finland från Sverige och möts av finnar med stenkastning och Ku Klux Klan klädda finländare. Finnarna har glömt sin historia när Sverige tog emot tusentals flyktingar från Finland. Man välkomnades med öppna hjärtan, värme, mat och kläder. Idag skäms jag för mina före detta landsmän. Jag hade kunnat vara ett av de krigsbarn som Sverige tog emot. Att människan kan vara så förbannat emotionellt okänslig i dagens upplysta samhälle – det förvånar mig storligen.

Författare

Visste ni att den författare som tjänar mest i hela världen är James Pattersson, född 1947 i N.Y. Han har skrivit romaner sedan 1970 – talet. Hittills har han dragit in 762 miljoner kronor, en hisnande summa. Själv redovisar jag mest förluster i mitt skrivande. Vi författare skall erhålla 1.45 per utlånad bok av Sveriges Författarfond. Själv har jag inte fått en krona kanske beroende på att jag inte är med i någon annan förening än Bokanjärerna. Jag vet att mina böcker har lånats ut på biblioteken både i Sverige och i Finland.

Styrelsen 11 september

Se vad ordförande skriver om vår framtid på hemsidan. Tankar som han vill att medlemmarna skall ägna lite tid åt och komma med idéer och förslag till medlemsmötet i november. Om alla hjälps åt kanske vi kan driva föreningen framåt. Under det senaste halvåret har vi redan gjort en hel del. Hemsidan har fått ett ordentligt lyft. Besökarna ökar och många krönikor flödar in som. Vi befinner oss någonstans mellan flod och ebb. Kaj Karrento gör PR för oss på Åland, undertecknad gör det i sydvästra Åbolands skärgård. Jörn Hammarstrand föreläser på bibliotek och några av oss skall väl delta på årets kulturella jippo, bokmässan i Göteborg. Själv gav jag ut en ny bok i augusti och en av böckerna har nu blivit föremål för högläsning på ett äldreboende i Skåne. Jag kommer att skicka två nya böcker till dem. Jag bekostar detta helt själv och hoppas jag kan bidra till att göra några gamla människors vardag drägligare. För många år sedan skickade jag boken Sjömansbiff och stormsoppa till ett äldreboende där det fanns några dementa sjömän, tror det var i Småland. Böcker kan skapa goda gärningar. Torbjörn Dalnäs skördar framgångar med god hjälp av sitt väl etablerade namn bland skarpsinniga sjöförfattare och Titanic kännaren Wetterholm framträder i olika sammanhang. Så visst arbetar vi på olika sätt med att göra vår röst hörd. På biblioteket i Åboland där jag varit två gånger känner man till flera av våra medlemmar. Förutom de redan nämnda även Reidar Jönsson, Ove Allanson och Mats Ahren. Men fler måste nu fatta pennan och börja leta i sina minnen för att nästa antologi skall bli en framgång. Sätt i gång. Låt oss göra avtryck i sjömanskulturen. Nu är problemet hos oss i föreningen att vi inte har en avlönad person som kan åka land och rike runt för att informera om föreningen. Det är det personliga mötet som är viktigt, sociala medel i all ära. Kanske bör vi söka ekonomiska medel för personlig marknadsföring. Vad vet jag.

 Världens största bokantikvariat

Ett tips till er som botaniserar på antikvariat. På Olof Palmes gata 20 b i Stockholm, tvärgata till Drottninggatan ligger världens största bokantikvariat med tusentals titlar, Alfa Antikvariat. Där kan man hitta det mesta av gamla och även nyare böcker. Hjälpsam personal vars hjälp man behöver för att hitta de rätta titlarna man söker. Jag brukar ofta gå dit för att botanisera. Det är kvalité i gamla böcker. Telefonnumret dit är 08 – 21 42 75. Bra om man har ISBN numret på boken man söker.

En bok jag kan rekommendera är: Min frihet av Björn Larsson. I mitt tycke en underbar läsning han förmedlar.

Stig Elenius (Redaktör och krönikör)

Redaktören om ”Äventyraren Algot Niska”

IMG_1439

På Stockholms Stadion jublar tusentals finländare när den reslige vänsteryttern rundar italienska högerbacken och trycker in ledningsmålet till Finland. Segerrusiga finländare vrålar, Agi, Agi.Agi. Det är år 1912, OS i Stockholm och match i kvartsfinalen mellan Finland och Italien. Det är Algot Niska som gör målet. Men det är inte som fotbollsspelare Niska skall bli (ö) känd utan som spritsmugglare i den finska och svenska skärgården. Här byggde han upp ett imperium på sprithandel. På 1920 talet rådde det spritförbud i Finland och i Sverige var det ransonering. Han blev också hjälte hos de judar han smugglade ut ur nazityskland på 1930 talet.

Algot Niska föddes i Viborg av svensktalande föräldrar. Fadern var sjökapten och lärare vid navigationsskolan. Han följde i sin faders spår och gick till sjöss 1908. Det var ytterst nära att historien om Niska slutat här. Skeppet råkade i sjönöd och nio av hans skeppskamrater spolades överbord och omkom. Han var yngst av fyra syskon vilka blev berömda inom konst och teatervärlden, den mest berömde var operettstjärnan Adolf Niska. Algot läste till styrman och trots att han skulle komma att kallas ”kapten Niska” så blev han aldrig sjökapten. Andra intressen tog över – spritsmuggling. Otroligt nog så kommer han också att representera Finlands nations – elva i fotboll. Han vinner också finska mästerskapen med Unitas år 1908.

Niska ansåg att spritförbudet och ransoneringen som rådde var ett svek mot folket. Han ville ge skärgårdsbefolkningen en ljusare tillvaro genom att sälja sprit till dem. Som smugglare var han ständigt jagad av tull och polis. Han undkom sina förföljare genom att ha snabbare båtar än tullen. Hans båt ”Flyer”, ett före detta indexryskt kustbevakningsfartyg gjorde 21 knop mot tullens 11 knop. Spriten köptes in från depåfartyg utanför tolv milsgränsen och lastades ombord i smugglarbåtarna. Den 96 procentiga spriten köptes in för 40 öre litern och såldes för 10 kronor litern. Då var spriten utspädd. Förtjänsten var stor och Niska blev rik..NiskaPaGrund

Men det fanns även andra, mer okända sidor hos Algot Niska. En av dem var som människosmugglare. Han hjälpte drygt 150 judar att fly från Nazi – Tyskland för att undgå nazisterna. ”Över gröna gränser” var gränsen mellan Tyskland och länder som förmådde skänka frihet och ett nytt liv åt judiska flyktingar. Det finns en bok med den titeln som handlar om hans insatser för judarna. Här kom Niskas humanistiska sida och omtanke om sina medmänniskor till nytta. Boken finns idag i en monter på universitetsbiblioteket i Jerusalem som en hedersbetygelse till Algot Niska.

Gestapo jagade Niska över hela Europa och ibland var det fråga om minuter innan han blev gripen. En gång slutade det illa. Han blev gripen och förd till koncentrationsläger. Men genom att vara kall och fräck lyckades han rymma. Han blev kvarglömd på en gårdsplan och utgav sig att vara besökare och vandrade kallblodigt ut ur lägret med hjälp av vakterna.

En annan gång skulle han smuggla ut en hel judisk familj ur Tyskland. Under namnet The Flying Trapetz, cirkusartister, med honom själv som cirkusdirektören John Silver gick det bra och familjen kom till Göteborg. Människosmugglingen företogs alltid med falska pass.

Han fick frågan en gång av en journalist om han inte kunde tänka sig att själv bli tullare. Nej du svarade Niska, jag försörjer mig på hederligt arbete. Niska hade lägenhet på Birger Jarlsgatan i Stockholm och sommarställe i Stockholms skärgård med egen butler. Det hände en gång att hans kamrater hade sönder inredningen på hotell Reisen där bland annat en stor kristallkrona ramlade ned. Niska halade upp en tjock sedelbunt och betalade beloppet, 35000 kronor, som i dagens penningvärde uppgår till cirka en miljon kronor.

Algot Niska var kvinnornas man och förde sig lika hemtamt i de finare kretsarna i Stockholm som bland utskärsbefolkningen i fiskarstugorna. Han var författare, poet och landslagsspelare i fotboll för Finland. Hans fotbollskarriär hade börjat 1906 i Viborg IFK och han vann dom första finska mästerskapen med Unitas 1908.

Algot Niska gifte sig med Magda Aufrichig 1927 och fick två barn. Magda och Jack. Dottern Magda levde så sent som i juli 2009, 91 år gammal. Han gifte om sig med Cecilia Andersson år 1927 på Åland.

Historierna om denne legendariske svenskfinländare är många och ibland helt osannolika. Som den gången då han kom in i hamnen i Helsingfors med tusentals imagesliter smuggelsprit ombord. Kajen var full med polis och tull. Det visade sig att den svenske kungen, Gustav den V var på besök och låg där med kungaskeppet. Niska gled sakta förbi kungaskeppet och längre in i hamnen, till den så kallade kolerabassängen där köparna väntade med lastbilar som nu snabbt lastades med sprit. Niska fick sina sedelbuntar och avgick igen. Allt medan tull och polis var strängt upptagna med kungabesöket.

Under kriget mellan Finland och Ryssland 1939 – 1945 verkade han som hemlig agent åt Finland. Han deltog även i striderna vid fronten i Ladoga.

När hans smugglar äventyr var över, ville han förverkliga en dröm han haft. Att göra en världsomsegling. Han köpte en segelskuta, ”Fennia”. Med den påbörjade han världsomseglingen från svenska Utö i december 1945. Men seglingen tog slut i Köpenhamn. Där väntade polis på Niska. Det visade sig att han inte släppt smugglingen helt. Nu var hans avsikt att smuggla norska nazister till Sydamerika med ”Fennia”. Polisen grep Niska och han satt häktad i elva veckor innan han utvisades.

Sina sista år levde Algot Niska sjuk, ensam och utfattig i Helsingfors. Algot Johannes Niska avled den 28 maj 1954 i en obotlig hjärntumör. På sjukhuset fick han ett brev av från Alli Paasikivi, presidenthustrun, med några uppmuntrande ord. Vid begravningen i Helsingfors höll den judiska församlingens äldste tal, där han prisade Niskas insatser för det judiska folket under kriget.

Algot Niska ansåg själv att hans spritsmuggling förgyllde folks gråa vardag med den glädje som sprit i måttliga mängder kan ge. Måttliga mängder kan diskuteras. Han blev 66 år gammal. Jag minns honom med dessa ord: ”Niska, du var och är en legend för mig trots att jag aldrig träffade dig annat än i böckernas värld.”

Redaktör Stig Elenius / September 2015.

Mer om Niska här: BLF

Augusti månadskrönika 2015

IMG_1439För några år sedan fick jag kritik av en icke medlem, men som hade tanke på att bli medlem hos oss men på grund av mina inlägg inte gjorde det på grund av att mina inlägg var av politisk art. Nu är det så att som författare, krönikör i föreningen så kommer jag inte att sluta att ha åsikter om landets politik. Det är min skyldighet helt enkelt. Så låt mig börja med det. Som fristående utan uppdrag i styrelsen är jag inte bunden av föreningsbeslut. Skulle å andra sidan årsmötet besluta om att byta ut mig är det ju medlemmarnas demokratiska rättighet att så göra.

Vi är på väg in i en otäck politisk situation nu när SD växer så det knakar och snart är landets största parti. Vi är inte ensamma om detta i Norden. Både i Danmark, Norge och Finland gör de invandrarfientliga partierna stora framsteg. På 90 – talet anordnade sverigedemokraterna bokbål och framträdde i nazistuniformer, idag har de bytt ut uniformen till kostym. Att SD vinner framgångar beror på den stora invandringen, det ger dem bränsle att växa. Deras människosyn är skrämmande. Att inte vilja se de som flyr krig och förtryck, som har en annan religion som medmänniskor är skrämmande.

Lika skrämmande är regeringens långbänk när det gäller sjöfartspolitiken. Anna Johansson, börja agera nu och gör det med krafttag så att våra ungdomar på sjömansskolor och högskolor kan mönstra på fartyg med svensk flagg och svenska avtalsvillkor. Långbänken har varat i flera decennier och bänken är ganska sliten vid det här laget. Kanske bör vi som den kulturella förening inom sjöbranschen vi är slå oss ihop med redare och fackföreningar för att nå ut med vårt budskap; en svensk handelsflotta med svenska besättningar.

Staten går till reträtt på så gott som alla områden, grundläggande basservice läggs ned. Nätet fungerar inte i många av Norrlandslänen, bankerna hanterar inte längre kontanter, polisen har dragit ned, i synnerhet i Norrland där en utryckning kan handla om 25 mil innan man kommer till en brottsplats. Sjukvård och akutvård fungerar inte i Västerbottens inland där akutvård och akutambulanser dragits in. Personer som brutit benet så illa att benpipor stack ut fick rådet att gå hem och lägga sig och vänta till nästa dag. Det finns många fler graverande exempel. De flesta slutar med att det tillsätts en utredning som efter ett par år inte leder till några konkreta åtgärder.

Nätet är fegisarnas egen bakgård. Dessa personer som är rädda för sin egen skugga kan här i anonymitetens tecken ge uttryck för sitt hat till andra människor. Asylsökande beskrivs som parasiter och så snart det begås brott hänger man ut personer med utländsk bakgrund. Pressetiken har också mer eller mindre förlorats och bisarra konspirationsteorier skapar rubriker i dagspressen.

Hur är det ställt med föreningslivet i dagens Sverige? Illa vill jag påstå. Dagens aktiva föreningsmänniskor är oftast äldre personer. Färre och färre yngre människor är medlemmar i ideella föreningar och än mindre ägnar de sin fritid till styrelsearbete. I vår egen förening är medelåldern hög och om inte yngre människor engagerar sig dör den ut om några år. Men visst finns det organisationer som fungerar. En av dessa är Missing People. När Lisa Holm försvann dök mellan 600 och 1400 personer upp för att leta efter henne. Här spelar sociala medier in som till exempel Facebook. På ett ögonblick kan hundratusentals människor se inlägget. När det gällde Lisa Holm var det fyra miljoner som läste efterlysningen på nätet.

Att vår förening finns på Facebook är viktigt. Nuvarande styrelse och framför allt vår styrelseordförande har lagt ned många timmar av ideellt arbete för att få en hemsida som fungerar. Vad man saknar är information om hur man arbetar med marknadsföring ut i medlemsleden och varför man inte syns i inlägg på hemsidan. Lägg ut föreningsfoldern på de bibliotek ni besöker.

IMG_1936Månadens höjdpunkt för vår förening var bokbordet på Drottninggatan i Stockholm. Världens längsta bokbord fyllde 25 år. Över 600 bord bredde ut sig på Drottninggatan. Bokbordet är en del av Stockholms kulturfestival och arrangerades av Stockholms stadsbibliotek och kulturförvaltningen. Information med bilder har redan varit ute på nätet. Själv var jag inte där. Jag var just då bortrest, bland annat var jag i Finland, på ön Korpo i Åbolands sydvästra skärgård där jag är född. Där presenterade jag dels mina egna två senaste titlar, dels Bokanjärerna. I samband med detta överräckte jag föreningens tre antologier till biblioteket på ön. Jag tror att besöket var uppskattat både på öns bibliotek och på skärgårdscentrumet för havsforskning där jag nu var för andra gången och höll föredrag. Nu finns våra tre antologier till utlåning på biblioteket. Tyvärr krockade mitt biblioteksbesök med ett veteranbilsrally som drog mer publik än jag trots att jag är relativt välkänd på ön vid det här laget.

Att inte vara känd författare genererar ekonomisk förlust. Är man så kallad kändis kan man ge ut vilken innehållslös roman som helst. Deckare skall det vara, TV soffan är en bra marknadsförare. Nu är de flesta av oss i föreningen relativt okända och måste slåss för varje exemplar vi trycker upp. E – böcker säljs idag för under 30 kronor och på stormarknaderna runt om i landet säljs pocket under hundralappen. Vi är nog de absolut sista entusiasterna inom författarbranschen i sjöfartssfären. För egen del tycker jag om att skriva, att ge orden en betydelse i bokform så jag kanske fortsätter att skriva trots att det kostar mig stora pengar. När jag avslutade min senaste bok för några veckor sedan: Parkbänkarna i Stockholm tänkte jag sätta punkt för skriverierna. Vi får se hur det blir!

I tidningen Expressen ( 4/8 ) läste jag att Björn Dahlin var döende i cancer. Varför berörde den artikeln mig? Jo av den anledningen att jag lärde känna Björn och hans amerikanska hustru Sherri i mitten av 80 – talet. Björn var prickskytt i Vietnamn 1967 och jag skrev om honom i en av mina böcker. Han var liksom jag en orolig och vilsekommen människa en gång i tiden. Jag tänkte ta värvning i främlingslegionen men hoppade av. Björn tog värvning i den amerikanska armén och stred i Vietnamns djungel. Hans historia är fylld med både sorg men även av glädje.

Medlemmen Ingvar Henricson från Gävle påträffades den 11 juni 2015 drunknad. Han blev 71 år. Han har under åren gett ut många böcker, bland annat om Gävles förflutna som en av rikets största rederi – och varvsstäder.

 

Stig Elenius / krönikör

EN RESA I ÖSTERLED MED KULTUREN SOM MÅL

IMG_1439Åbo skärgård med 25 000 öar, holmar och skär är ett paradis här i sydvästra Finland. För att komma ut till min Ö, solens och sägnernas ö Korpo bilar jag från Finlandsfärjan drygt 6 mil från Åbo till ytterskärgården. Här kommer jag att tillbringa en vecka i den stuga jag föddes för 76 år sedan. Den ligger omgiven av tät skog och tystnaden är fullkomlig. Jag kommer också att hålla två föredrag om mitt liv och leverne samt presentera min trilogi. Dessutom har jag med mig som gåva till biblioteket Bokanjärernas tre antologier samt ytterligare två böcker skriven av en bokanjär.

Här skall jag träffa Jean Sibelius i form av en vacker staty där han står med sin fiol. Jag skall också besöka minnesmärket från det stora sjöslaget i Korpoström mellan svenskar och ryssar i mitten av 1700 – talet samt promenera över en äng som kallas svinvallen där det ligger ryssar begravda. Sibelius kallades Janne bland sina vänner på Korpo och var en välkänd figur där han vandrade fram åren 1886 – 1887.IMG_2862

Här växte jag upp under brinnande krig, här gick jag sju år i folkskola och från ön flyttade jag som sextonåring 1955 då jag mönstrade på min första båt, ångfartyget ss Asta av Mariehamn som låg i Pargas och lastade cement för Polen. 5513100401_d193f0af79_nJag besökte det gamla stallet där ”min” häst Castor bodde. Den jag kramade om innan jag åkte iväg för att aldrig mer se honom. Aldrig mer rida hem honom från ängen där han gick och betade på somrarna.

Under mina uppväxtår så jobbade jag under sommaren hos den legendariske sjökaptenen Felix Granit med hans fritidsbåtar, i hans trädgård och med att hugga brasved. Jag kallades för Åkerback Stig efter stugan Åkerback. Ragnar Granit som erhöll Nobelpriset i medicin 1967 härstammar från Korpo. Det gör också världens första kvinnliga sjöman Lena Ringbom . Lindén vars son Mogens nu äger stugan där jag bodde och där min vagga stod. Härifrån kommer släkterna Ringbom, Fellman och Sahlgren. Klaus Sahlgren var en gång i tiden FN:s biträdande generalsekreterare och Finlands yngste diplomat. En av mina barndomskamrater är Susanna Ringbom (Brandt) skådespelerska på Svenska Teatern i Helsingfors. Hon är pensionerad idag liksom jag är. Klaus var god vän till min mor liksom Lena som efter sina sjömansäventyr på barken Viking blev konstnär.

På Korpo ligger S:t Mikaelskyrkan en av landets äldsta kyrkor som började byggas på 1200 – talet. Här är jag döpt och konfirmerad. Markomby skolan ligger drygt tre kilometer från stugan och jag gick den vägen fram och tillbaka varje skoldag, det blev sju kilometer dagligen. Skolaga förekom och jag var en flitig mottagare enligt vad jag själv och andra minns. Jag träffade en hel del gamla skolkamrater och diskussionerna var givande och många så här efter sextio år eller mer.

Jag höll föredrag på Skärgårdscentrum under lördagen den 8 augusti och den 11 augusti på biblioteket. Föredragen skulle vara cirka 45 minuter men de blev dryga två timmar. Efteråt var det frågestund och det ställdes massor av frågor. Jag fick även veta att i salen satt en småkusin till mig. Otroligt kul.

Naturligtvis besökte jag min skolkamrat Karl – Erik, den före detta lotsbåtsföraren, fiskaren, jordbrukaren och jägaren. Han gav mig nyplockad potatis, rådjurssadel och sälkött som jag tog med mig hem. Sälen hade han skjutit någon vecka innan, en stor bamse. Håll i er nu grabbar och tjejer. Det är så att sälpenisen ligger i en påse under magen och denna tog man ut och finns nu på ett trästycke som jakttrofé. Den mätte drygt 30 centimeter. Det ni. I höst skall jag tillaga sälkalops.

IMG_2783Den sista dagen sitter jag vid stugan och hör korparna kraxa, finkar kvittra och trasten sjunga. Ute vid havet hör jag måsarna skräna. Karl – Erik kommer förbi med gravad sik, den fångade han i går. En älg brakar iväg genom skogen. De tre stora rovdjuren sägs vara sedda på grannön och på väg hit, björn, varg och lo. Nedanför stugan stod nyss en hjort och tittade upp mot mitt håll. Han undrade antagligen vad jag var för en figur. Han hade inte upplevt ryska bomber men däremot får han akta sig för Karl – Erik. Ovanför mig växer det martallar på berget, Korpobon liknar jag vid en martall, växer upp ur ingenting, knotig, stark, tål det mesta och envis. Här några meter från där jag sitter växer skogen som ett grönt tempel av björk, ek, asp, ene, tall, lönn, rönn, gran och ask. Den vackra augustidagen lider mot sitt slut och jag skall strax anträda resan hem. Det känns som en klump i bröstet när jag reser mig, tittar mig omkring en sista gång, låser stugdörren och sätter mig i bilen. Om två timmar är jag i Åbo, om 14 timmar i Stockholm. Tystnaden i stugan byts ut mot trafikköer, buller, trängsel och skrikande barn, tiggare och dödsskjutningar. Med andra ord, allt är som vanligt.

Mitt paradis på jorden är Korpo. Om allt detta finns att läsa i min trilogi. Den var efterfrågad på ön och de flesta känner till mig där. Men jag blir aldrig lika känd som Sibelius. Några av författarna i vår förening var kända på ön. När de läser antologierna blir de ännu mer kända.

Stig Elenius