MÅNADSKRÖNIKA APRIL 2016

IMG_1439Författare och konstnärer spelar en stor roll i den samhällspolitiska debatten. Eftersom vi även finns på sociala medier bör vi verkligen se till att bidra med åsikter. Jag brukar kalla mig för åsiktsmaskin och ibland med fog för mina åsikter. Önskar bara att fler av våra medlemmar skulle göra detsamma.
Jag blir verkligen upprörd när jag läser i tidningar och ser på TV om hur rika personer lurar staten och oss vanliga skattebetalare genom att inte beskatta sin förmögenhet i sitt hemland Sverige. Genom sitt handlande så stjäl man från medel som skall användas till pensioner, skola, sjukvård och omsorg. Nu ges skatteflyktingarna amnesti på sina brott. Nu när vårt land tecknat avtal med andra länder som gör att man lättat på banksekretessen får vi mer insyn i och kontroll av vad mindre nogräknade politiker, godsherrar och näringslivstoppar ”åkt dit” på. Det är mångmiljardbelopp som skulle ha beskattats här hemma. 500 miljarder gömda i skatteparadis, 46 miljarder i förlorade skatteintäkter. Det är grova skattebrott och sådana är kriminella och skall straffas hårt. Hur blir det med den saken? Likhet inför lagen!
Tittar vi på den förra regeringens ministrar har alla fått stora avgångsvederlag. Vissa över 2 miljoner. Det gäller drygt 100 före detta statsråd. Dessutom har de egna företag som ger dem miljonvinster. De har kostat skattebetalarna 80 miljoner kronor enligt Scoop. Nu är det ju inte olagligt i sig men man gör ju verkligen allt för att sko sig mest möjligt.
Svea rike börjar bli lika gisten som regalskeppet Wasa. Det är ett korrumperat land vi lever i. Vi pratar vitt och brett om andras fel och brister men vårt eget land är inte felfritt, långt ifrån. Nordeas VD, von Koskull påstår att Nordea inte använts för att hjälpa skatteflyktingar, det finns inga bevis för detta. Jag tror inte på honom. Någon har sagt att fisk ruttnar från huvudet. Jag vet att rutten fisk luktar illa. Och det jag påstår här det luktar som rutten fisk.
En sak förundras jag över och det är att säkerheten på våra färjor inte förbättrats den senaste tiden med tanke på alla terroristhandlingar. Vem som helst kan checka in med sin bil på Finlandsfärjan och ingen kollar vad som finns i bilen. Exempelvis en väska med en bomb som smäller av mitt på Östersjön under natten då 3000 personer ligger och sover. Hemsk tanke.
Om sjöfarten i övrigt finns det inte mycket mer att säga för tillfället annat än att det är något spänt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Precis som det alltid har varit de senaste 50 åren. Jag förundras inte längre över tillståndet här hemma eller utomlands. Det är bara att läsa tidningar och se på TV så kan vi konstatera att det är en värld man önskar att ingen skulle behöva uppleva.
Ordföranden har redogjort på annan plats om minneskvällen för Ove Allansson. Det har jag som redaktör också kommenterat och måste upprepa att jag anser det var en miss av arrangörerna att inte bjuda in vår skrivande sjöförfattarförening till denna kväll. Ove Allansson var vår första och hittills enda hedersmedlem och dessutom hade han många personliga vänner i föreningen som exempelvis undertecknad. Det hade verkligen varit på sin plats att få en inbjudan.
På årsmötet 2015 accepterade jag att vara redaktör under verksamhetsåret 2015. Nu anser jag uppdraget slutfört genom denna månadskrönika. Sannolikt återkommer jag någon gång som krönikör när skrivklådan blir för stor. Hur framtiden kommer att se ut för föreningen beror helt och hållet på medlemmarna. Antalet medlemmar minskar och svårigheterna att engagera yngre att ansluta sig till vår förening är stora. Hemsidan har många besökare vilket är glädjande. Det tar vi med oss som ett positivt inslag i verksamheten.
Om några dagar, den 22 april är det årsmöte där riktlinjerna inför nästa verksamhetsår skall dras upp. Hoppas vi ses då!
Tack för mig
Stig Elenius / Redaktör

MÅNADSKRÖNIKA MARS 2016

MÅNADSKRÖNIKA MARS 2016 / Stig Elenius.

Terrorattacker i Bryssel har färgat månaden oerhört svart. Man har svårt att tro att människor kan vara så onda som dessa terrorister är. Detta tillstånd som nu etablerat sig i världen kommer att vara en del av vår vardag. Jag själv märkte av det när jag kom hem från en indexutlandsvistelse häromdagen kraftig försenad på grund av ändrad flygrutt. Då sades det vara strejk i Frankrike, nu vet vi vad det var som skedde några timmar efter att vi landade på Arlanda.

Fackföreningars mygel är inga nyheter för mig. Det tillhör tydligen kulturen inom den världen liksom inom bank – och företagsvärlden. Lika illa ställt är det inom politiken. Högavlönade företagsledare vill sänka lönerna för de som är sämst betalda medan de själva sitter med miljonlöner. Moderatledaren håller med, högerkrafterna vill trycka ned större delen av befolkningen.

Äntligen säger jag, har skattesmitarna, bland dem min förra arbetsgivare Sven H Salén åkt fast för att ha fört ut stora penningsummor ur landet men nu fått krypa till korset med de övriga mångmiljonärerna. Här lyfter jag på hatten för Skattemyndigheten som lyckats med sin uppgift att ”jaga” smitarna. Skandalerna duggar lika tätt som ett vårregn nu.

”Svensk Sjöfart kommer att behöva Er i den ljusa sjöfartsframtid som väntar”. Det säger Pia Berglund från föreningen Svensk Sjöfart. Hon får ofta frågor om sjöfarten är en bransch att satsa på. Det mest givna svaret är naturligtvis ja, så säger Pia. Skall man tro på det!

Den europeiska sjöfarten sysselsätter idag cirka 2,2 miljoner personer som bidrar med 147 miljarder till den samhällspolitiska samhällsekonomin. Sjöfarten är en viktig motor inte bara för Europas handel utan även en viktig motor för att skapa nya jobb.

Den svenska sjöfarten har som ambition att vara attraktiva arbetsgivare till alla som vill jobba i vår bransch. Svensk sjöfart behöver er, framtiden är ljus. Är det som Pia säger eller är det fantasier skapade bakom ett skrivbord som så många gånger förr.

I övrigt har antalet piratanfall och gisslantagande minskat med 30 respektive 40 procent under 2015. Sammanlagt kapades 15 fartyg och 271 sjömän togs som gisslan under året. I svensk dagspress kan man om man använder förstorningsglas möjligen hitta en mikrospalt om detta. Så ointressant verkar sjömännens vardag vara för våra journalister. De av våra medlemmar som läser om sjöfart har antagligen läst om skandalfartyget ”Whisky Trio” som låg i Varbergs hamn för en tid sedan. Det värsta jag sett säger ITF inspektör Sven Save. Besättningen levde i misär, det fanns inget vatten ombord, maten bestod av torra brödskivor och oliver, inga sängkläder (kojkläder) och säkerhetsbristerna var många. Usla löner och miserabla boendeförhållanden. Fartyget var inte sjövärdigt överhuvudtaget. Sådana rostholkar flyter omkring på världshaven ännu idag. Vart fartyget tog vägen vet jag inte. Att det kunde få avgå är för mig en gåta.

Måste få återkomma till politiken och vart vi är på väg! Ungliberalerna har nyligen lagt fram förslag på att nekrofili och pedofili skall tillåtas. Dessa ungdomar kommer att inom några år tillhöra makteliten i vårt land. Otäcka framtidsvyer det är vad det hela handlar om.

Eftersom jag var utomlands då styrelsen hade sitt sammanträde har jag inget att rapportera om därifrån. Det får vår ordförande göra. Detsamma gäller årets bokmässa på Katarina Sjöfartsklubb. Efter vad jag förstår var det styrelseledamoten Lasse Svensson som var motorn i mässan och får stå för informationen därifrån.

GLAD PÅSK önskar redaktören.

120403_Ostern21

 

MÅNADSKRÖNIKA FEBRUARI 2016

MÅNADSKRÖNIKA FEBRUARI 2016

indexDen 28 februari för 30 år sedan mördades statsminister Olof Palme på Sveavägen i Stockholm. Det är min fasta övertygelse, och har varit det från början, att det var Christer Pettersson som var den skyldige även om han senare friades. En 30 år gammal mordutredning fortsätter dock, det verkar nästan som att utredarna skapar jobb till sig själva.

Min granne för 30 år sedan var en pensionerad polis som tidigare arbetat med mordutredningar. Han var måttligt road av att Hans Holmér utsetts till förundersökningsledare. Man kan säga att han var irriterad. Vi pratade mycket med varandra just denna tid, stod på våra respektive villa baksidor och dryftade mordet. Palme var en statsman vi kan vara stolta över. Han genomförde många sociala reformer under sin tid i regeringsställning. Han tvekade aldrig att ta ställning i fråga om Sydafrikas apartheid politik och ryggade ej heller för att kritisera USA för deras krig i Vietnam. Vi får aldrig en statsman av hans klass mer.

Under januari har jag förlorat många goda vänner. Ove Allansson var en av dem, han väckte mitt intresse redan på 1960 talet då jag hittade någon bok av honom i Sjömansbibliotekets boklådor. Sedan blev vi också goda kamrater, ett kamratskap som vara i många år.

Min kamrat sedan 41 år sedan, Bengt Pettersson avled 85 år gammal. Vi gick stewardsutbildning tillsammans 1965 i Göteborg. Vi delar många gemensamma minnen från den tiden och senare.

Dennis Sirviö, kock i Silja, ombudsman i Seko sjöfolk lämnade oss endast 64 år gammal. Vi lärde känna varandra 1985, vi dömde också fotboll i Stockholmsserien, divisionerna 5-6.

Båtsman Sven Karlsson 82 år, gammal Salén seglare med 48 år till sjöss gick bort under månaden. Bara några månader innan träffades vi på en tillställning i Saléns Gevisfonden. Det börjar bli tomt i kamratkretsen. Nåja, några finns ju kvar ännu.

I Sverige är det debatt om lägre ingångslöner för invandrare! Kan det vara lösningen för landets ekonomi? Nej, det är lösningen för Svenskt näringsliv där VD:n Carola Lemne med en månadslön på 490 000 leder kampen. Där moderaterna med Batra i spetsen som har 144 000 i månadslön, har höjt tonläget inför kommande avtalsförhandlingar i frågan om frysta löner och lägre ingångslöner för nyanlända. Är detta något nytt egentligen? Nej det är det inte. De som har det sämst skall ha det ännu sämre, de tongångarna har vi hört i decennier från högerhåll och arbetsgivare. Vad säger servitrisen, sjukvårdsbiträdet och städerskan med 15 000 – 17 000 i månaden om detta! Ingångslönen för nyanlända bör enligt högerkrafterna ligga på 14 000. Vad säger Annie Lööv (C) med 124 000 i månadslön om detta?

Förre skeppskocken och stjärnkrögaren Leif Mannerström som länge arbetat för att maten på äldreboenden skall bli bättre höll häromdagen på att gå i taket. Orsaken var när ett antal Jönköpingspolitiker skulle prov äta maten på ett äldreboende som den dagen var pölsa. Men kruxet var att politikerna serverades ostfyllda färsbiffar istället för dagens pölsa. Det var det som fick Leffe att explodera. Jag lyfter på hatten för dig Leffe. Fortsätt att ha detta högt uppe på din dagordning. Det är ju snart dags för oss att sitta vid samma bord på äldreboendet.

Att skriva är föreningens DNA. Det var av den anledningen föreningen bildades för tio år sedan. Vi har ju åstadkommit en hel del under åren men nu börjar vi se mörka moln torna upp sig i horisonten. Vi medlemmar börjar bli till åren och det fylls inte på med yngre. Det är ett problem. Årsmötet i år kommer således att vara tvingad att ta frågan på yttersta allvar och se hur vi skall kunna engagera yngre skribenter att ansluta sig till Bokanjärerna. Jag vet att styrelsen med ordföranden i spetsen verkligen har penetrerat frågan ganska länge. Men det som ser ut att vara lätt är fruktansvärt svårt. Så har ni medlemmar idéer som fram med dom i form av motioner. Det brådskar.

Hemsidan har genomgått en bra utveckling. Under årets första två månader har över ettusen personer varit inne på den. Det är inte många hemsidor med så få medlemmar som kan ståta med dessa siffror. Men, vårt DNA, att skriva, det är det få som gör.

Kommentarerna till min förra månadskrönika föranleder inga kommentarer från min sida. Det är helt och hållet en valberedningsfråga.

Stig Elenius

Redaktör

cropped-cropped-cropped-cropped-logga_bokanjarerna12.jpg

MÅNADSKRÖNIKA JANUARI 2016

Det är med stor sorg och saknad, med en tomhet i bröstet jag konstaterar att vännen Ove Allansson är död. Jag kommer att sakna de telefonsamtal vi förde med varandra. De goda råd jag fick. Det sista samtalet blev dagen före julafton. Ingen av oss visste vad som väntade. För mig är det en personlig vän som nu kastat ankar i den sista hamnen. Ove blev 83 år. Samtalet rörde sig inledningsvis som de alltid indexgjorde, att prata om krämpor på ålderns höst. Det blev en femton minuters redovisning av dem. Sedan fortsatte vi med att berätta om gamla skeppskamrater och vårt skrivande i stort. Oves storhet var hans okuvliga engagemang i samhällsdebatten och hans minne för detaljer. Jag berättade att det ibland tog emot att skriva. Ove tröstade mig med att det gjorde det även för honom ibland. Fortsätt du och skriv Stickan var hans uppmuntrande ord. Oves död är en litterär förlust inom arbetarklassen. Han erhöll många fina priser och hos oss i Bokanjärerna var han sedan ett par år hedersmedlem. Att Ove gått ur tiden betyder inte att han är glömd, tvärtom. Han kommer att leva vidare i vårt minne i all tid framöver. Ove var en av oss. Dödsbudet rörde mig djupt, han var den jag vände mig till när jag kört fast i någon formulering, han var min mentor. Ingenting tydde på att telefonsamtalet den 23 december 2015 skulle bli det sista.

I november i år kan föreningen fira tio års jubileum. Det har under resan fram till nu stormat ordentligt i föreningen. Men som för sjöfolk flest gäller det att rida ut stormar och det tycker jag vi har gjort. Vad som är viktigt är att behålla en positiv attityd och lämna negationer bakom sig. Det finns en hel del positivt i föreningen. Bland annat hemsidan som fått ett ordentligt lyft under senare tid. Bara under förra månaden var långt över 500 besökare inne på sidan. Dessutom finns vi nu på sociala medier med jämna mellanrum. Hemsidan är oerhört viktig för föreningen, utan den är vi helt ute ur bilden. Hoppas bara att medlemmarna nu visar ett större intresse med bidrag som gör den än mer intressant. Trots är vi ju en ”skrivande” förening.

Det har under senare tid diskuterats skrivarkurser. Det enklaste sättet för medlemmarna enligt min syn på det är att vända sig till sina lokala kommunala vuxenutbildningar och där gå en skrivarkurs. Men det är en sak för styrelsen att prata sig samman om vad som är bäst för medlemmarna.

Den andra delen som är betydligt svårare är att ge ut en antologi. De är svårsålda och föreningen ligger ännu inne med osålda böcker. Hur gör vi där? En lösning kunde vara att de som medverkar i antologin med noveller förbinder sig att köpa ett antal för produktionspris och sedan sälja dem för marknadspris själva.

Själv är jag medlem i en sluten grupp bestående av enbart sjöfolk – Salén Seglare. Där försöker jag med jämna mellanrum göra PR för föreningen och uppmuntra medlemmarna i gruppen att bli medlem samt skriva. Där finns så otroligt mycket historia från havens sfär.

Miljöproblem! Jag var en av miljöbovarna på 50 – 60 – 70 och 80 talet som sjöman. Vi sjöfolk slängde mot bättre vetande, sopor, målarburkar och oljeprodukter överbord utan urskiljning och utan att fatta att vi bidrog med en gigantisk miljöförstörning. Åtta miljoner plats hamnar ännu idag i havet varje år och dödar allt från plankton till fisk. När Saléns bananjagare Atlantide strandade på Mona Island på 70 – talet kastades 250 000 kartonger bananer överbord. I kartongerna fanns det plast. Men trots allt har miljötänkandet blivit betydligt bättre idag. Men ännu finns det massor att göra för att förhindra att havsmiljön kollapsar totalt.

Jag vill passa på att tacka Katarina Sjöfartsklubb för ett bra samarbete under 2015. Vi är alltid välkomna och får bra service hos dem. Bara lokalkostnaderna är en stor förmån för oss att njuta av. Billiga luncher ej att förakta. Och damerna som jobbar där, Kicki och Åsa, vilka brudar.

Tills nästa gång – ha det gott allesammans.

Stig Elenius / Redaktör

Ove Allansson 1Minnesstund för Ove Allansson hålls torsdag den 28/1 kl 1630 i Palmhuset, Trädgårdsföreningen i Göteborg. Torbjörn Dalnäs kommer att representera Bokanjärerna som där kommer att lämna en gåva till Hjärt-Lungfonden som alternativ till blommor/blomsterkrans.
Bokanjärer som privat vill lämna en gåva kan göra det på Gåvotelefon: 020-882400.
Vänligen Krister Lumme / ordf.