BOKMÄSSAN

i Göteborg är mest en plåga. För mig i alla fall. Detta år utgjorde inget undantag. För mycket folk, för lite syre, ett ständigt sorl med inslag av högljudda författarpresentationer. Och inte säljer jag så mycket som skulle behövas. Åtminstone så att jag täcker hotellkostnaderna. Varje år frågar jag mig vad jag egentligen har där att göra?

Det är naturligtvis roligt att träffa gamla sjöbröder i sjöfartsmontern. Att höra andra sjölivsskildrare berätta, många av dem Bokanjärer, fyller mig med en viss stolthet. I år var det Bokanjären Björn Larsson tur att få Stiftelsen Sveriges Sjömanshus litteraturpris. Hans vältalighet i tacktalet imponerade. Hans förslag att Bokanjärerna i framtiden borde ha en egen monter kanske man borde fundera vidare på. Det skulle i alla fall vara skönt att slippa över-rösta montern mitt emot, som högtrycksförsäljer barnböcker. Personligen hade jag nog med att komma över smällen som uppstod mitt i min presentation av ”Med madame de Pompadour ombord”. Det lät som om någon hade avfyrat en pistol. När jag tittade på åhörarna låg en av dem på golvet. Två män lutade sig över honom. Hade han dött av ett skott eller av min berättelse?  I det sistnämnda fallet kallar jag det för ett stort gensvar. Åhörarna på första raden bad mig fortsätta att läsa. Som ingenting hade hänt.  Det var lättare sagt än gjort. När jag äntligen var klar och tackade för visat intresse satt alla i sina stolar. En äldre man gnuggade sitt bakhuvud. Hans ögon var blodsprängda, men han levde. Tack och lov.

Den händelsen tar jag med mig från bokmässan i år. Den och kontakten med rätt många unga kvinnliga sjölivsberättar som medverkat i Sjökultursällskapets antologi ”Kärlek till sjöss”. Naturligtvis försökte jag få dem att ”mönstra på” hos Bokanjärerna. Kan vi inte få några av dem att skriva in sig vår rulla så är Bokanjärerna utdöda om ett tiotal år.
Det mest positiva från bokmässan sparar jag till slutet. Det var ett seminarium, som jag lyssnade på i den grafiska avdelningen, som handlade om en parallell förlagsvärd. Som ett svar på bästsäljarismen har Anna Vogel och Karin Ström startat det sociala förlaget Aglaktuq. Det är befriat från vinstintresse, men fyllt av lust och entusiasm. För Bokanjärerna, som till största delen ger ut smal litteratur, kan nya medievågen vara värd att följa.  Läs hemsidan www.aglaktuq.se och tyck till. Med ett mejl till mig eller ett inlägg på Bokanjärernas hemsida.
Goa vindar!

Jörn Hammarstrand

UPP TILL KAMP SJÖLIVETS KULTURARBETARE!!!

Visst ökar antalet medlemmar stadigt i föreningen Bokanjärerna. Vid vårt årsmöte den 9 april konstaterade vi en tio procents ökning. Det är glädjande, men tittar vi på åldern av samtliga våra medlemmar finns det anledning att vara bekymrad. Om tio år torde hälften av oss rent statistiskt sett ha kommit till den sista ankarplatsen.

Var finns det kommande förnyarna? De som även Ove Allansson efterlyser i ”Sjölivets berättare” som kom ut i höstas.

Min hypotes är att det är svårt att hitta dem i den nya generationens sjöfolk. De kommer ombord med sin laptopp, lite datorspel och några pocketböcker. Det räcker, har man sagt till mig, för den lilla fritiden man har.

För att få ett svar på mina farhågor ringer jag till Anna Selme, chefen för sjömansbiblioteket i Göteborg.

– Hur ser det ut med lånefrekvensen? undrar jag.

– En otäck utveckling, svarar Anna.

År 2005 lånade vi ut 50.300 böcker, år 2009 endast 28.500. Som förklaring anger Anna utflaggningen, lågkonjunkturen och ändrade läsvanor. Försöksprojektet med läsplattor är väl det enda ljuset i mörkret.

Jag berättar att Bokanjärerna i samarbete med Katarina Sjöfartsklubb planerar en ny skrivarkurs på distans med start i september. Den är kopplad till ”Springa läck” den nya antologi, som vi kommer att inbjuda till under sommaren. Reidar Jönsson, kommer också att hålla en workshop om hur man skriver filmmanus. Och vi kommer att fortsätta med inbjudan till möten med sjömansförfattare varje fredag i slutet av varje månad. Det är mycket på gång hos Bokanjärerna, men det förändrar inte min dystra syn på utvecklingen i stort.

Utkik förminskas till en bilaga i Sjöfartsverkets personaltidning Sjörapport. Bokanjären och tecknaren Rolf Öström lägger på brasan. Några nya maritima tecknare finns inte med på hans sjöhorisont. Inga målare heller. Möjligtvis är intresset större när det gäller fotograferings-konsten.

– Jag är orolig för framtiden, säger jag. Färre och färre läser våra böcker. Nu ska vi göra ett försök med en bokcirkel: Träffa sjömansförfattare och prata böcker! En gång var fjortonde dag på Katarina sjöfartsklubb.

– Det har vi på sjömansbiblioteket gjort en längre tid med Ove Allansson, säger Anna. Det kommer nästan bara 80-åringar.

-Vad ska vi göra då?

-Jag vet inte.

– Kan vi förena oss? Alla vi som jobbar med sjöfartskultur? Och försöka hitta nya lösningar?

-Det kan väl vara en bra början.

– Jag skiver om det på vår hemsida. Som ett första steg.

-Ja, det påstås ju att en sjöman inte ber om medvind, han lär sig segla.

Ordförande har ordet

Det börjar bli dags för antologigruppen (Hasse Fredriksson, Reidar Jönsson och undertecknad) att få avlösning. Vi lyckades med vårt mål att få ut ”Trampa däck” på marknaden före bokmässan. Tyvärr under stark tidspress. Utan en stor arbetsinsats av Reidar Jönsson och Hasse Fredriksson hade vi inte klarat det. Den grundplåt som Stig Centerwall och Georg Hindersson bl.a. bidrog med var också en viktig förutsättning. Det ska vi tacka för i nästa upplaga av ”Trampa däck”. Men nu är förhoppningsvis resten en transportsträcka som vårt förlag Spencer Unlimited kan klara utan vår medverkan.

Nu ser jag gärna att några Bokanjärer anmäler sig frivilligt för att förbereda ”Trampa däck 2” eller vad den nu ska kallas. Så fort som möjligt till nedanstående epostadress så att vi kan göra en bra överlämning av våra erfarenheter. Jag själv åker till min skrivarlya i Goa den 5 november, något senare åker Reidar utomlands.

I detta sammanhang vill jag passa på att informera om att du som Bokanjär måste vända dig till Spencer Unlimited spencer.unlimited@comhem.se för att beställa ytterliga exemplar av ”Trampa däck” och inte till vår kassör Rolf Öström.

Det har redan kommit en del recensioner. Bokanjärernas Ålandsbesök resulterade i två artiklar. Läs dem och recensionerna på vår hemsida! Den uppdateras ett par gånger i månaden.

”Trampa däck” säljer hyggligt och en ny upplaga är snart aktuell. Ålandsbesöket gav genast ett flertal beställningar.

Det gjorde också Bokanjärernas presentation på Katarina Sjöfartsklubb den 12 oktober, som besöktes av ett fyrtiotal personer varav fem journalister som kommer att skriva om Bokanjärernas insatser. Vi samma tillfälle erhöll Bokanjärerna 10.000 kr från Sjömanskyrkan i Stockholm som ett stöd för utgivningen av ”Trampa däck”. Det tackar vi för.

Nästa tillfälle att visa upp Bokanjärernas böcker blir Julnautikan på Sjöfartshistoriska museet i Stockholm. Ta gärna redan nu kontakt med ”Stickan” Elenius och bekräfta din närvaro.

Just nu undersöker jag förutsättningarna för att göra ett studiebesök hos våra skrivande sjöbröder i Oslo någon gång nästa vår. Vår medlem Trond Aadahl och jag står sedan en tid i mejlkontakt om detta besök.

Den planerade skrivarkursen på två terminer på distans i samverkan med Skeppsholmens folkhögskola, som jag trodde var i hamn med start nästa vår, hamnade i bakvatten i samband med ett rektorsbyte. Försvann olyckligtvis efter ett års förberedelserarbete. Nu undersöker vi möjligheterna att göra skrivarkursen som en studiecirkel med Katarina sjöfartsklubb som bas.

Jag och Ullrika Hallin har gett oss attan på att den ska igång.

Avslutningsvis tycker jag att det är synd att Bokanjärernas hemsida besöks så lite. Det har lagts ner ett enormt arbete och del pengar för att uppdatera den. Från personer utanför Bokanjärernas medlemskrets, som besökt den, får jag ofta höra beröm. Men aldrig från någon Bokanjär. ”Hälsan” tiger still? Jag får väl hoppas det. Men säker är jag naturligtvis inte.

Glöm inte akvarellkursen ”Måla havet i Goa”! Sista anmälningdag är den 1 november. Bokanjärer har 10% rabatt.

Nu lämnar jag över ordförandeklubban till Sten Bexell för att återkomma till Sverige den 23 februari.

Goa vindar!

Jörn Hammarstrand

jorn_hammarstrand@hotmail.com