Bokanjär Elenius om en författares vedermödor.

EN FÖRFATTARES VEDERMÖDOR.

Att skriva är för mig terapi, att fly vardagens bekymmer och vedermödor i form av negativa tankar. Att läsa andras berättelser är en del av författarens vardag. Jag har skrivit i många år, skrivandet är som en kronisk sjukdom. Man blir inte kvitt den. Ibland har jag haft viss framgång, ibland motgång. Skrivandet kostar rent ekonomiskt. Vi, okända namn, inom författar skrået, bekostar allt själva utan tanke på ekonomisk vinning. Några av mina böcker har fått med beröm godkänt. Artiklar och berättelser har inte fått samma respons. Jag har aldrig krävt ersättning för vad jag skrivit. En känd författare tillhörande vår förening uppmanade mig att ta betalt. Jag gjorde det vid ett enda tillfälle.

Att bli refuserad känns som att bli hånad och förklarad okunnig i skrivkonsten. Själv har jag alltid gått min egen väg när jag skrivit. Inte lektörernas eller korrekturläsarnas pekfinger. Låt vara att något komma eller semikolon tecken blivit fel men har man inte en akademisk examen kan det bli så.  Att skriva innebär att ibland misslyckas. Ordvändare besitter stor makt, statsmän får stora skälvan när journalister och författare använder ordet. Ordet innebär makt.

I Sverige behöver vi som skriver inte känna rädsla och obehag för ordet vi publicerar. Men det finns författare som är bojkottade, ja även satta i fängelse för sina ord. Själv bryr jag mig inte så värst mycket om någon lektör anser mitt skrivande inte är värt att publicera. Jag anser också att lektörer bör vara väl insatta i berättelsen och dess händelser. Nu är inte alltid så fallet. Man skall också skapa sig ett namn och kamratskap i vissa kretsar, då når man framgång. Helst av allt  i TV:s morgonsoffa.

Stickan Elenius

Brev från en Bokanjär.

Ni och ”Jag minns” är omnämnda på min blogg!
    Välkomna till  http://gc-oc.blogspot.se/   

Andra delen av blogginlägget handlar om något jag aldrig ser behandlas i kulturspalterna:         
   Sällskap av individer som arbetar på att bli författare eller åtminstone förbättra sitt skrivande.

Det färskaste sällskapet jag känner till är 10 år gamla Bokanjärerna,
   se http://bokanjarerna.se

Består av sjöfolk och folk med särskilt intresse för sjöfart och kustkultur. Anordnar skrivarkurser, textdiskussioner. Ger nu ut sin fjärde antologi.

Skönlitterära Författarsällskapet och Sollentuna Författarsällskap, som jag berättar om i blogginlägget, har varit verksamma betydligt längre tid. Några medlemmar har utvecklats så att de fått böcker publicerade.

Sådan skrivaktivitet kan knappast vara begränsad till sjöfolk och Sollentunabor. Borde inte den aktiviteten vara intressant att skildra för SvD:s kulturläsare? 

Soliga hälsningar
Göran

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Göran C-O Claesson   Evelyn Gullestad
Rotsundagårdsv 16   192 79 Sollentuna
08 754 86 17,   070 39 32 806
GC-OC.blogspot.se

Bokanjärerna firade tio år / Stig Elenius reflekterar…

img_0954Fredagen den 11 november firade sjö författar – ochsjökonstnärsföreningen Bokanjärerna tio år. Ett 20 – tal medlemmar närvarade vilket motsvarar cirka trettio procent av medlemskadern.

Undertecknad deltog på föreningens styrelsemöte som gick av stapeln ett par timmar innan själva firandet som inbjuden observatör vilket jag ödmjukast tackar för. I mitt tycke är styrelsen verkligen en kompetent sammansatt grupp som leds av ordföranden Krister Lumme.

Styrelsen konstaterade att ekonomin är stabil och att någon större rörelse ej kommer att ske i den närmaste framtiden. Föreningen har vuxit med sju medlemmar vilket är glädjande. Några har ännu inte betalt avgiften för 2016 och kan räkna med att erhålla en påminnelse om den. Projektgruppen arbetar för fullt med den nya antologin Kasta Loss där slutdatum för insändande av bidrag är satt till 28 februari 2017. Hittills har fem (5) bidrag influtit. Så nu kan ni fatta pennan, skriva och skicka in bidrag.

Därefter samlades medlemmarna till själva dagsprogrammet som innehöll både poesi, föredrag om pirater, när en av medlemmarna fastnade i en fransk sluss med sin segelbåt och det visade sig att han hade en släpkärra under kölen och där författaren av boken Havets Ord höll ett lysande föredrag om hur ”landkrabbor” använder sig av sjöspråket i olika sammanhang.

Två av de Bokanjärer som begåvats med musikaliska öron och röster (Lasse och Peder) framförde visor med utmärkt gitarrspel. En konstutställning av vår egen Rolf Öström låg framme under dagen till allmänt beskådande. Det var en alltigenom givande dag.

Stig Elenius

14955936_1399138623437095_1178247258256946294_nimg_094714963319_1399138626770428_2248568068562433686_nimg_0974img_0975img_0968img078

 

 

 

 

 

Stig Elenius. HÖSTKRÖNIKA

IMG_1439Hösten är en årstid som är regnig, blåsig, kall och mörk. Löven gulnar och faller till marken, det är som om året dör en smula. Under årets första åtta månader har skandalerna duggat lika tätt som ett stritt vårregn. Svenska folket får denna höst finna sig i att trampa runt i ett dyngträsk där politiker, fackpampar, kyrkans herdar och riksrevisorer har utmärkt sig å det kraftigaste.

Riksrevisionen är inte vilken myndighet som helst. Den lyder under riksdagen och skall granska statens verksamhet, det vill säga hur våra skattemedel används. Medborgarna äger rätt till full insyn i deras verksamhet. Det har vi fått genom den granskning som Dagens Nyheter gjort och det är ingen uppmuntrande läsning. Det är en jätteskandal som aldrig tidigare förekommit här i landet. Tre riksrevisorer har avgått från sitt ämbete – vad händer nu? Förmodar att någon av dem får en landshövdingspost eller som statlig utredare. Utredningar finns det gott om här i landet.

En annan sak som upprör mig är Landstingets upphandlingar. Den senaste tidens upphandling rör de så kallade stödstrumporna där det avtalades att de skulle kosta 100 kronor paret. Och vad blev kostnaden? Jo, 6000 kronor paret. Det är våra skattekronor som slösas bort.
En annan upprörande skandal är SKUT (Svenska kyrkan i utlandet) och deras verksamhet där insamlade medel i form av donationer, medlemsavgifter och kollekt har använts till studieresor till utlandet och lyxboende med påkostade middagar och dryck. Biskopen och hennes präster har lagt locket på verkar det som. Istället förs diskussioner om korset och Jesus vara eller inte vara. Kyrkans undersåtar blir nog inte hörda här heller.

Några som inte lyssnar är våra politiker som har fullt upp med att rensa i leden efter olika skandaler där fyllekörning ingått. Poliser, sjuksköterskor samt övrig vårdpersonal gör uppror och vill att man skall lyssna på kraven om bättre arbetsförhållande och löner. De demonstrerar på gator och torg över hela landet. Politikerna slår dövörat till och ser inga problem överhuvudtaget. I TV påstår man att bara man låter tiden ha sin gång så kommer allt att bli helt okej. Den fackliga röran i Kommunal är väl känd. I och för sig inget nytt under solen att fackföreningsrörelsen ofta kantats av skandaler. Det tillhör dess kultur om jag skall kalla det så. Jag har själv under 1970 – talet upplevt hur det kunde gå till.

Att landet är i förfall kan man se lite överallt. Många man möter går klädda i trasiga jeans, stora hål överallt. Under min uppväxt var det ett tecken på fattigdom och morsan var noga med att lappa brallorna om man haft sönder dem. Ja, tiderna förändras och man hinner inte med. Hört talas om Pokéman Go? Inte jag heller förrän min granne, som är hamnkapten i båtklubben, häromdagen kunde berätta om fyra tjejer som kom jagandes fram till båtklubbens gallergrund. De skulle in genom den låsta grinden men det gick inte och då försökte man klättra över ett två meter högt metallstaket varvid en av dem ramlade ned. Det var just Pokéman Go man jagade. Nån konstig figur som bara finns i deras sjuka fantasi.

Den etniska folkgrupp jag tillhör, finlandssvenskarna, cirka 300.000, är en starkt hotad folkgrupp idag i mitt forna hemland. Sannfinländarnas mål är att förfinska landet och många finlandssvenskar har upplevt hot om de pratat ”fel” språk. Då kallas man ”hurri”, ett starkt skällsord i vårt östra grannland. För egen del tycker jag det är bättre att vara flerspråkig än enkelspårig.

Om några dagar är det dags att medlemmarna bokar in sig på årets bokmässa i Göteborg. För egen del kommer jag att åka dit. Hoppas få träffa många Bokanjärer där.

Höstliga välgångshälsningar
Bokanjär Stig Elenius

img078