BOKMÄSSAN

i Göteborg är mest en plåga. För mig i alla fall. Detta år utgjorde inget undantag. För mycket folk, för lite syre, ett ständigt sorl med inslag av högljudda författarpresentationer. Och inte säljer jag så mycket som skulle behövas. Åtminstone så att jag täcker hotellkostnaderna. Varje år frågar jag mig vad jag egentligen har där att göra?

Det är naturligtvis roligt att träffa gamla sjöbröder i sjöfartsmontern. Att höra andra sjölivsskildrare berätta, många av dem Bokanjärer, fyller mig med en viss stolthet. I år var det Bokanjären Björn Larsson tur att få Stiftelsen Sveriges Sjömanshus litteraturpris. Hans vältalighet i tacktalet imponerade. Hans förslag att Bokanjärerna i framtiden borde ha en egen monter kanske man borde fundera vidare på. Det skulle i alla fall vara skönt att slippa över-rösta montern mitt emot, som högtrycksförsäljer barnböcker. Personligen hade jag nog med att komma över smällen som uppstod mitt i min presentation av ”Med madame de Pompadour ombord”. Det lät som om någon hade avfyrat en pistol. När jag tittade på åhörarna låg en av dem på golvet. Två män lutade sig över honom. Hade han dött av ett skott eller av min berättelse?  I det sistnämnda fallet kallar jag det för ett stort gensvar. Åhörarna på första raden bad mig fortsätta att läsa. Som ingenting hade hänt.  Det var lättare sagt än gjort. När jag äntligen var klar och tackade för visat intresse satt alla i sina stolar. En äldre man gnuggade sitt bakhuvud. Hans ögon var blodsprängda, men han levde. Tack och lov.

Den händelsen tar jag med mig från bokmässan i år. Den och kontakten med rätt många unga kvinnliga sjölivsberättar som medverkat i Sjökultursällskapets antologi ”Kärlek till sjöss”. Naturligtvis försökte jag få dem att ”mönstra på” hos Bokanjärerna. Kan vi inte få några av dem att skriva in sig vår rulla så är Bokanjärerna utdöda om ett tiotal år.
Det mest positiva från bokmässan sparar jag till slutet. Det var ett seminarium, som jag lyssnade på i den grafiska avdelningen, som handlade om en parallell förlagsvärd. Som ett svar på bästsäljarismen har Anna Vogel och Karin Ström startat det sociala förlaget Aglaktuq. Det är befriat från vinstintresse, men fyllt av lust och entusiasm. För Bokanjärerna, som till största delen ger ut smal litteratur, kan nya medievågen vara värd att följa.  Läs hemsidan www.aglaktuq.se och tyck till. Med ett mejl till mig eller ett inlägg på Bokanjärernas hemsida.
Goa vindar!

Jörn Hammarstrand