Gästkrönika av Hasse Fredriksson

 Kommunikation med komplikationer

 

Ångfartygens intåg inom världshandelsflottan i början av förra seklet var uppenbarligen något mycket frusterande för de oldtimers som såg övergången från segelfartyg till ångditon som något negativt som de hade svårt att acceptera. En som uttryckte detta var sjökaptenen Pehr W. Sundström, alias ”Bill Shark”, som han kallade sig när han i ett antal böcker publicerade sina sjöminnen.

Så här skrev han för snart 80 år sedan:
”Det är med en känsla av djupt vemod, som större delen av oss gamla sjömän blicka tillbaka på gången tid. Av det gamla, ärorika sjömansyrket, så som det utövas i segelfartyg, finnes numera icke mycket kvar. Det har till oigenkännlighet förändrats i ångans – turbinmaskinernas, dieselmotorernas och radioapparaternas tidevarv.
Men ännu fordras det dådkraft och framåtanda av de sjöfarande i farans stund. Meningarna kunna vara delade, men helt visst är det vår åsikt, att dessa egenskaper framdanades bättre på segelfartygens tid än nu. Över det gamla sjömansyrket låg även ett visst skimmer av poesi, som den nya tiden alldeles tagit bort.
Det rastlösa jäktandet från hamn till hamn medger ingen tid till studier av olika länders folk och natur, som förr stod en för dessa saker vaken och intresserad sjöman till buds. Den efter flera års bortavaro hemkomne berättande sjömannen är därför snart blott en myt.”

Att ”Bill Shark” var alltför pessimistisk inför framtiden framgår med stor tydlighet av innehållet i nyutkomna Sjölivets berättare. Där presenteras många röster som har haft oändligt mycket att berätta om sjölivet såväl ombord som i hamn även från den senare hälften av 1900-talet trots att segelfartygen då tillhörde en förgången tid.
”Bill Shark” nämnde också radioapparaterna som en dåtida nyhet vid ångfartygens inträde på världshaven. Som gammal telegrafist kan jag inte undgå att känna mig något nostalgisk över att ha fått vara utövare av detta sjömansyrke som både tillkom och avvecklades under 1900-talet. Den omvälvande förändringsprocessen inom radioområdet kan sägas vara signifikativ för utvecklingen inom sjöfarten i stort. I dagens sjöfartsvärld kan sjömannen snart med en enkel knapptryckning vara aktiv med bloggar, sms, mejl, facebook, twitter och allt vad nymodigheterna kallas.

Hela världen ligger ett knapptryck bort och allt vi vill ha och inte ha finns tillgängligt dygnet om, året om. Även sjömannen förväntar sig omedelbara svar från landbacken på skickad e-post och ivägknappade sms-meddelanden.

Risken är stor att den framtida psykosociala miljön ombord utarmas dels genom de numera kraftigt reducerade besättningsstorlekarna dels genom att den enskilde sjömannen i den egna hytten ägnar åtskilliga timmar åt mailkontakter i stället för att umgås med sina skeppskamrater. Vilka har numera tid att sitta på ljugarbänken och dra skrönor för varandra? När finns nu tid för whistgänget att samlas i dagrummet? Hur känns det att alltid träna helt ensam i motionsrummet?
Vem kommer att skriva om sjömännens vardagsförhållanden ombord och iland av årgång 2008? Fältet ligger fritt för att berätta om till exempel om hur ISPS-koden tillämpas i världshamnarna. Du, dagens sjöfarare, fatta pennan eller sätt dig framför tangentbordet, låt tankarna flöda och bokstäverna glöda! Du är efterfrågad och det är många som vill ta del av dina erfarenheter!

Hasse Fredriksson