God Jul och Gott Nytt År.

Hej Bokanjärer.

Då är vi nu åter på väg in i slutet på året. Julen ligger framför oss tillsammans med firandet av ett nytt år. För Bokanjärernas del har året som gått varit ett år med en agenda som tidigare år.

Styrelsen har mycket arbetat för en ny antologi Dikt Midskepps som vi siktar på att ge ut i nästa år förhoppningsvis till våren. Härmed får vi nu sikta in oss på 2019 för utgivning. Året hoppas jag blir ett år där vi främst måste ta tag i frågan om att få in fler medlemmar till föreningen. Vi har mycket diskuterat i styrelsen om medlemsantalet som krymper för varje år. Som ordförande för föreningen vill jag än en gång ställa ut varningsflaggan för att medlemsantalet blir allt mindre. Medelåldern hos medlemmarna är idag hög. Ungdomarna tycks inte vilja mönstra på för att segla tillsammans med oss Bokanjärer. Vad som måste till vilket jag även haft propå om tidigare. Bokanjärerna måste få fler medlemmar in i föreningen om vi ska överleva som förening på sikt. Till årsmötet kommer jag att redovisa hur vi sökt anslag om bidrag för att nå fler medlemmar till föreningen i form av en uppsökande verksamhet som vi inte idag har möjlighet till då vi idag endast lever på en medlemsavgift som inte räcker till. Fram till idag har ingen av bidragsansökningarna besvarats. Förhoppningsvis kommer ett positivt besked då detta händer.

Om varje medlem värvar en medlem skulle vi öka medlemsantalet till det dubbla. Som mest har vi nått upp till 70‒80 medlemmar. Dagen då vi kommer över hundra strecket borde ligga som prioritet ett för föreningen. Mycket av hur det är idag då det gäller vårt medlemskap måste upp till diskussion till vårt nästa årsmöte. En allvarlig diskussion måste till för att inte tappa fler medlemmar som vi gör idag. Hoppas nu att fram till årsmötet så kommer funderingarna att resultera hos er medlemmar att utmynna i förslag om och hur vi ska få fler medlemmar tillsammans med kanske även en ny agenda för Bokanjärernas framtid. Vill även här flagga för att man motionerar till årsmötet om förslag som då ska upp till diskussion och beslut. Årsmötet bestämmer framtiden tillsammans med medlemmarna som sedan en ny styrelse ska arbeta för inne i det nya året. När det gäller förslag om ledamöter till styrelsen ska man kontakta vår valberedning som därmed ställer förslaget till årsmötet som där väljer vilka som ska företräda Bokanjärerna. Vill med detta säga att mycket arbetet ligger framför Bokanjärerna för att utvecklas som förening tillsammans med fler medlemmar.

Alltså har vi en hel del som måste till för framtiden att diskutera. När det gäller i övrigt så är det som sagt en ny antologi under uppsegling. Vid vårt senaste styrelsemöte var rapporten även där något nedslående då vi inte fått in manus som vi har fått under tidigare år. Frågan vi ställde oss i styrelsen var om det är även så att intresset även här inte är som det har varit tillika med att rekrytera medlemmar. Vill med detta även uppmana alla som tidigare skrivit manus som inte fanns plats för i vår Antologi ”Kasta Loss” nu skickar in detta åter till nästa Antologi ”Dikt Midskepps”.

Avslutningsvis vill jag som alltid säga än en gång att Bokanjärerna är en förening som är unik på många sätt.  Önskar härmed alla medlemmar en :

Ordförande

Krister Lumme

Medlemsmöte 21 november

Tid och plats: Katarina Sjöfartsklubb den 21 november Kl. 12:00 – cirka 17:00.

 

Mötesagenda:

Kl. 12: 00. Lunch laxsoppa el liknande

Efter lunch. Ordförande hälsar välkomna

Kl 12:45 Emanuel berättar om Stig Fyring och ev. annan konstnär. Presentation om litografier med Fyrings konst

Anna Gable berättar om Ångbåten 200 år

Hans Claeson berättar om sitt jobb som dykare

Lasse och Peder underhåller

 

Välkomna

Styrelsen

Hans Claessons framträdande på Bokmässan

Från Nordsjöns djup till Bokmässan i Göteborg som Bokanjär

Pionjärdykaren och Bokanjären Hans Claessons framträdande i Sjöfartens Kultursällskaps monter (B05:02) på Bokmässan i Göteborg den 29/9 2018.

Att dyka ned i havet och hämta upp värdefulla ting, har nog människan gjort sedan hon blev människa. Kanske före det också. Många landlevande däggdjur letar efter föda under vattnet.

Det faktum att vår andningsluft får negativa egenskaper för en dykare, när djup och tryck ökar, begränsade länge vår förmåga att tränga djupare ned i havet. Först blir kvävet berusande och forsätter du längre ned blir syret till slut giftigt. Ned till 200 fot, ca 60 meter, går det i nödfall. Sedan är det stopp.

Många försökte på olika sätt att tränga igenom denna barriär men det var abalone-dykaren Hughes ”Dan” Wilson, från Santa Barbara i Kalifornien som lyckades!

Den 3 november 1962 gjorde han, med egen konstruerad utrustning, ett dyk ned till 400 fot på en blandning av helium och syre som andningsgas!

Den fysiska barriären var genombruten och nu öppnades snabbt möjligheten för oljeindustrin att utvinna olja på allt djupare vatten! Dan var med i skapandet av ett av världens största dykföretag inom oljeindustrin, Ocean Systems.

En förutsättning för allt det som komma skulle. Inte minst för min debut som djuphavsdykare 10 år senare, i just Ocean Systems.

Och hur kom det sig att jag hamnade där? Jo, det var naturligtvis böckerna!
Böcker har alltid betytt mycket för mig. Medvetet eller omedvetet så har de hjälpt mig eller kanske

diskret knuffat mig i olika riktningar. Fått mig att drömma. Att ta livsavgörande val. Även om jag kanske inte förstod det just då.

James Bigglesworths alla luftäventyr och Jules Vernes fantastiska böcker slukades av en tekniskt intresserad pojk. Spännande berättelser från jordens alla hörn! Högt i luften, ner i underjorden och ut till havs med kapten Nemo!

Att havet blev det intressantaste för mig kan jag nog delvis lasta mitt sociala arv – med sjökaptener och sjöfarare på bägge sidor i släkten! Och i Hässelby Sjöscoutkår lärde jag mig tidigt att segla och mycket annat!

Med Jacques-Yves Cousteaus bok och film ”Den tysta världen” var det klippt! Jag skulle naturligtvis bli dykare!

Utbildningen till sportdykare lärde mig at dyka. Dessutom gav den mig på ett handgripligt sätt insikt i hur viktig teoretisk kunskap i böcker kan omvandlas till praktiskt kunnande! Och en förutsättning för liv och död!

En lika betydelsfull och livsviktig bok blev naturligtvis körkortsboken ”475 Körkortsfrågor” som möjliggjorde uppkörning för motorcykelkörkort, mitt i smällkalla januari! För en som nyss fyllt 16!

Studenten klarades av och militärtjänstegöringen stod för dörren! Drömmen om dykning låg fast och i kustartilleriet fanns utbildningen till röjdykare! Dessa valdes ut från Kustjägaraspiranterna på befälsskolan så dit sökte jag mig naturligtvis. Jag kom in, klarade testerna, men fick till slut inte chansen. Tur, var nog det! Men det kändes inte så då.

Hade dock en mycket bra tjänstgöring. Nu plöjdes ”Best Sellers” som ”Svensk Soldat”, ”KA Befäl”, ”Soldi motor” och ”Soldi Matriel”! Grundutbildning var i Göteborgs fina skärgård! Efter ”oräknat” antal tilläggsövningar vid Känsö erhålls Båtförarbevis!.

Mönstrad som furir på minutläggaren MUL19 tillbringade jag andra sommaren runt omkring i Stockholms skärgård. Fartygschefen ombord pushade oss privat, så vi fick chansen att läsa in Skepparexamen på Sjöbefälsskolan i Stockholm, under vår militära fritid! Tackar för det, Chefen!

Vilsen värnpliktig underofficer muckade. Livets hårda skola började smyga sig på när annonsen i den amerikanska sportdykartidningen lyste mot mig med full kraft! – You are a Diver! Why not work like one?

Javisst! Klart jag är dykare! Klart jag skall jobba som dykare! Tänkte jag och skickade in ansökningen till yrkesdykarskolan i Wilmington, strax utanför Los Angeles! Snart somnade jag, trött efter dagens hårda övningar och studier till en ny tegelstenstjock bok – ”US NAVY Diving Manual”!

Nio månader senare befinner jag mig i en helikopter. På väg ut mot Ekofisk mitt i Nordsjön. Som nyanställd Commercial Oilfield Diver för ett stort amerikansk dykbolag. En mycket stolt ung man med ännu en viktig bok i sittt bagaget – ”Association of Offshore Diving Contractors Diver’s Log Book”. Med foto och företagets stämplar!

I det stormpiskade Nordsjön blev det standby och mycket väntan på bättre väder. Nästan alla av mina kollegor var lite äldre, erfarna engelska marindykare. De flesta alltid försedda med en pocketbok i overallsfickan för att slå ihjäl dötid. Två veckor på, två veckor av. Alla hade med sig ut ett par ny böcker var, som sedan cirkulerade. Och diskuterades.

Jag fick stifta bekanskap med en mängd författare som Nevil Shute, James Clavell, James A. Michener, Fredrick Forsyth, Robert Lodlum, J.R. Tolkin, Harold Robbins och Stephen King för att nämna några. Öva mig i att läsa på engelska och att skriva brev hem!

Dykningen ute i Nordjsön gav mig resurser och nya möjligheter. En västkustrålare, Nordvåg från Skärhamn, införskaffades. Den byggde jag om till ett komplett dykfartyg. Med tryckkammare, kompressorer, elaggregat, svetsar och allt som behövs för yrkesdykning. Man måste ju ha något vettigt att göra när man är ledig, eller hur?

Många dykäventyr, en del med ”nära ögat” prägel. Märkliga och spännande upplevelser under oljesanering i Stockholms skärgård passerade. Nya erfarenheter som fiskeskeppare lades till de gamla under åren som följde.

Nästan exakt 10 år efter att den värnplikta underofficeren muckade, mönstrade jag nu, med ett riktigt Skepparbrev, som styrman på lastfartyget m/s Missouri av Skärhamn. Åter med en viktig bok i handen – ”Sjöfartsboken”! Nya äventyr och nya upplevelser följde naturligtvis.

Men var sak har sin tid och i april 1982 går jag iland och börjar på Kodaks nya satsning med stora kopieringmaskiner. I denna del av den grafiska branschen kom jag att vara kvar resten av mitt yrkesverksamma liv. På den tekniska sidan av hur man omvandlar tankar och ord till text och bild – fästa för alltid på papper!

Jag fick uppleva hela branschens enorma omställning från analogtryck till digitaltryck från första parkett! Jag var med från början när PC’en och Mac’en kom. Jobbade med kalkylark och ordbehandling innan det fanns nåt Excel!

Jag var med i Kodaks pionjärsatsning på digital ”Print On Demand” teknik i början av 90-talet! Dessvärre långt före marknaden fattade vad det handlade om – Vadå, trycka en bok i taget på beställning? Varför det?

I slutet av -90 talet läser jag om – nu med nytt perspektiv – min farfar sjökapten Carl-Otto Claessons maskinskrivna manuskript ”Mina Pojkår”. Som han skrev ombord på s/s Drottningholm under trettiotalet. Boken handlar om hans vådliga äventyr till sjöss, som mycket ung sjöman under första världskriget! Han blev torpederad två gånger och minsprängd en gång! Och kom trots det undan med livet i behåll!

Berättelsen är ju bra, den måste ut, spridas på något sätt!

Så jag digitaliserade texten från de gulnande arken och omvandlade det till ett manus i Word. Och pushade projektet med att få den utgiven, på min far Göran C-O Claesson. Som antog utmaningen och började skriva om farfars fortsatta karriär i Svenska Amerika Linien.

10 år tog det innan min far på Bokmässan, i just den här montern, 2009 presenterade sin och farfars bok ”Från livbåt till flytande palats”!

Jag hade fått en inblick i hur det går till att skapa böcker. Och hur man får tillgång till ny historisk sjöfartsinformation via alla resurser på internet!

Det ena gav det andra, snart var jag igång med ett eget bokprojekt: Historien om min morfar, Hans Gullestad, sjökapten även han och norsk krigsseglare. Under detta arbete kom jag i kontakt med Jon Michelet, både som författare och som klok rådgivare när jag hade frågor om olika förhållanden runt morfars miljö under kriget.

Har ni inte läst hans krigseglarepos ”En Sjøens Helt” så gör det. Jon Michelets sätt att skriva har inspirerat mig mycket i mitt eget skrivande.

När ”Från livbåt till flytande palats” tryckta upplaga tog slut lärde jag mig hur man gör e-böcker, startade ett litet förlag och började ge ut sådana.

Under tiden var min far var ofta på mig och undrade om det inte var dags för mig att börja skriva något eget. Jag höll i och för sig med, men sköt hela tiden upp det. Men när min far kom med Sollentuna författarförenings inbjudan till en nya antologi kunde jag inte säga nej längre.

Nu måste jag, en gång för alla, tänkte jag, se om jag kan skriva något eget – värt att läsa!
Och så blev det. Min första novell, ”Jungfrudyket”, kom med. Den beskriver mina författarvåndor, en ung dykares debut och bygger på mina uipplevelser som ung oljefältsdykare i Nordsjön!

Jag fick blodad tand och började nu skriva på allvar. Ungefär samtidigt hjälpte jag Jörn Hammarstrand med att återutge flera av hans äldra böcker som e-böcker och kom på det sättet in i Bokanjärerna. Vilket inspirerade mig till min andra novell, ”Ett fartygs minne”, som blev uttagen och publicerad i Bokanjärernas antologi ”Kasta loss – berättelser från de sju haven!”

Så nu är jag verksam som Bokanjär, dels med att stödja sjöfarare till att börja berätta om sina äventyr till sjöss – och se till att de publiceras! Dels med mina egna sjölivskildringar.

Det har skrivits många handböcker och manualer – för oss dykare.
Det har skrivits historiska faktaböcker – om oss Nordsjödykare.
Det har skrivits spännande thrillers – med oss Nordsjödykare – som del av en rafflande handlingen.

Aino Trosell var först med detta – tror jag – att på ett spännande och bra sätt skildra en väldigt imtressant arbetsmiljö, endast upplevd av ett fåtal!

Snart kommer en ny bok! Denna gång – av en Nordsjödykare!

Blir det den första? Hursomhelst, jag är snart färdig med mitt manus! Arbetsnamn ”Nordsjödykaren” – byggd på mina upplevelser och erfarenheter som dykare och dykledare i det norska oljeäventyret.

Kanske står jag här igen nästa år?

Slutligen så rekommenderar jag er att vara uppmärksamma – för i slutet av oktober så kommer NRK med en ny stor drama satsning ”Lykkeland”! Den handlar om när oljan kom till Stavanger 1969 och förändrade allt. Vi Nordsjödykare finns naturligtvis med där också! För övrigt samma manusförfattare som till ”Kampen om tungvattnet” och ”Nobel”! Borde bli spännande med andra ord.

Tack för mig!

 

Hej Bokanjärer.

I skrivandets stund har jag kommit hem från Bokmässan i Göteborg. Smälter nu intrycken där jag åter hade förmånen att få berätta om oss Bokanjärer i Sjöfartsmontern om vad vi som förening försöker åstadkomma.

När det gäller oss som förening försöker vi nu inom styrelsen få fler att bi intresserad av vår verksamhet som grundar sig i att vi måste bli fler medlemmar om vi ska orka finnas kvar som förening. Detta faktum har jag gett utryck för tidigare samtidigt som jag nu åter gör det. Vår ekonomi och den utgivning vi presterat genom våra antologier grundar sig på medlemsavgiften. Utan medlemmar stannar föreningen om vi inte har en ekonomi att bedriva en verksamhet som grundar sig i medlemskapet.

När det gäller framtiden kommer vi nu att hålla medlemsmöte den 21: a november på klubben i Stockholm. Mötet sker under eftermiddagen. Exakt tid får vi återkomma till. Vill med detta meddela om mötet så att alla som visar sitt intresse kan notera detta viktiga datum i sin agenda i god tid.

I övrigt var Bokmässan ett återkommande inslag där vi Bokanjärer fanns med i programmet. Det känns tryggt för mig som ordf. att känna stödet från Sjöfartens kultursällskap både när det gäller Bokmässan och övrig tid på året där vi finns på Katarina Sjöfartsklubb i Stockholm. Detta både då det gäller våra styrelsemöten och övriga möten.

Vi riktar härmed från Bokanjärerna ett stort tack till kultursällskapet för det stöd de visar oss i vårt engagemang för alla sjöskrivare där de finns som medlemmar i Bokanjärerna.

Väl mött den 21: a november.

Vänligen Krister Lumme ordf.